Drömmen om en enad opposition är dödsdömd
Miljöpartiet drömmer om att oppositionen ska gå till val tillsammans.
En dröm de knappast delar med sina utvalda sängkamrater.
Politiskt är det lätt att leka ”vem passar inte in” när de fyra partierna nu presenterat sin ekonomiska politik.
Tidöpartiernas styrka 2022 var att de lyckades gå till val som ett gemensamt alternativ. De fyra partierna var långt ifrån överens om allt, men de lyckades samlas kring ett antal avgörande politiska budskap.
Nu drömmer Miljöpartiet om att oppositionen ska göra samma sak i valrörelsen 2026. Partiet vill att de fyra oppositionspartierna ska gå till val med en gemensam vision om vilka förändringar de vill se i samhället.
De fyra partierna Miljöpartiet drömmer om att förena är det egna samt Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Men som många andra drömmar finns det just nu väldigt lite som talar för att detta går att förverkliga.
Oppositionen slits mellan att vilja matcha Tidöpartiernas sammanhållning – och sin ovilja att associeras med varandra.
Socialdemokraterna med sin självklara dominans. S har precis fått näsan över vattenytan efter den nyliberala våg de låtit sig svepas med i under de senaste åren. De undviker gärna gemensamma drömmar, om de kan.
Vänsterpartiet å andra sidan, har gått mer åt övermod. De har varit noga med att så många som möjligt invigs i den nystartade ”regeringsskolan”. Den är till för att förbereda partiet för regeringssamarbete. Mest är skolan till för att visa hur innerligt partiet vill vara med och regera.
Det är ingen nyhet. Valet 2026 är den femte valrörelsen på raken som V går in i med hoppet om att få vara med i en regering. Förmodligen är det också den femte valrörelsen på raken där de kommer att bli besvikna.
Centerpartiet har knappt haft tid att bry sig om något annat parti än sitt eget. Den avgående partiledaren Muharrem Demirok brände sig rejält bara av att nämna det uppenbara – att Socialdemokraterna är den självklara samarbetspartnern för Centern eftersom de andra borgerliga partierna samarbetar med Sverigedemokraterna. En självklarhet, men som uttalat ledde till hans avgång.
Nu är Centerns vägval öppet igen. Partiet trivs med ovissheten, men om bara några dagar är den över. Då väljer Centern en ny partiledare i Anna-Karin Hatt. Så landar den omöjliga uppgiften om att ta tydliga beslut i regeringsfrågan på henne i stället. Hon kommer knappast ha tid att uppfylla Miljöpartiets drömmar.
Så Miljöpartiet. Partiet som alltid tyckt lite för mycket om Socialdemokraterna för sitt eget bästa. Förhoppningen att kunna bli en brobyggare mellan de fyra partierna och bli det KD blivit för Tidösamarbetet, kommer inte att realiseras. Miljöpartiet är inte ett högljutt litet parti som KD och varken Amanda Lind eller Daniel Helldén är djärva politiker som gärna tänjer gränser, som Ebba Busch.
Var Miljöpartiet ska hitta den gemensamma visionen är också oklart. I dagarna har alla oppositionspartier presenterat sina skuggbudgetar. Tre partier satsar ganska likartat på de utsatta och fattiga hushållen och ser liknande lösningar när det kommer till att stimulera ekonomin i lågkonjunktur, där det är satsningar på välfärd och ökad konsumtion som ska få igång ekonomin igen. Här står Centerpartiet långt från de andra oppositionspartierna med en ekonomisk politik som drar tydligt högerut. Centerns stora satsning är att sänka arbetsgivaravgifterna.
Centerpartiet står långt från de övriga oppositionspartierna i den ekonomiska politiken, men utan C går det inte att få till en S-ledd regering. Då har vi inte ens gått in i frågan om vem som vill samarbeta med vem på den här sidan – med Centerns hårdnackade motstånd mot att samarbeta med Vänsterpartiet.
En samlad opposition kanske är en dröm för MP, men den liknar mer en stressdröm i så fall.
