Johan Pehrsons tråkfest i riksdagen
Johan Pehrsons sista hurra blev en tråkfest.
Under hans sista riksdagsdebatt hade de andra partiledarna inte lyckats skaka fram en enda rolig present.
Hans största gåva är nog att han nu slipper Liberalernas alla problem.
En bok om idioter.
Alkoholfri öl och Lena Anderssons böcker om den försmådda Ester Nilsson.
En studiecirkel på ABF.
Riksdagsårets sista partiledardebatt var också Liberalernas nuvarande partiledare Johan Pehrson sista. Efter snart 30 år i riksdagen och tre år som partiledare lämnar han sina politiska uppdrag. Som brukligt tackades han av, av sina partiledarkollegor under debatten och det är från den avtackningen som den sorgliga listan ovan kommer ifrån.
Johan Pehrsons största avtryck i den svenska politiken har varit hans skojfriska humör. Det avspeglades inte i hans presenter.
Det märks att många av riksdagens partier står inför stora utmaningar framåt.
Liberalernas största problem är inte ens att de är ledarlösa och att ingen verkar särskilt pigg på att ta över. Det stora problemet stavas väljarstöd, vilket de har alldeles för ont om.
Men om två veckor är Liberalernas alla problem inte längre Johan Pehrsons problem. Det märks.
När valrörelsefebern redan nu gick att märka på de övriga partiledarna, var Pehrson sitt vanliga, skämtsamma jag.
För det är en prekär situation för flera partier och det märks.
Ulf Kristersson och Moderaterna tappar, enligt SCB:s nya mätning, väljare till Socialdemokraterna. Partiet har knappt väljarstöd som räcker till det egna partiet, men för att kunna bilda regering efter valet nästa år måste de moderata väljarna se till att både L och KD kommer in i riksdagen. Båda partierna ligger under spärren.
Ett sätt för Moderaterna kunde vara att fokusera mer på vad de själva gör och mindre på vad Socialdemokraterna håller på med.
Moderaternas bästa argument för att inte bli bortröstade i nästa val verkar vara att väljarna vet vad de har men inte vad de får. Ett svagt argument i den tid där väljarna helt uppenbart inte är helt nöjda med regeringens leverans.
Om Liberalerna är för upptagna med sitt inre liv för att orka med en krisinsikt, är det tydligt att Ebba Busch laddar sina kanoner.
Det har varit tyst runt Kristdemokraterna ett tag. Kärnkraftsfrågan har Moderaterna skickligt norpat åt sig. Vården, partiets profilfråga, sköts i det tysta.
Att KD misslyckats med sitt vallöfte att korta vårdköerna är inte heller något att skryta med precis.
Som vanligt när det blir stiltje kring Kristdemokraterna har Ebba Busch något radikalt utspel på gång.
I dagens partiledardebatt handlade det om att pressa Socialdemokraterna om islamisering. Busch lutade sig mot en fransk regeringsrapport. Rapporten tar, bland annat upp kopplingar mellan islamistiska rörelser och det socialdemokratiska partiet på lokal nivå.
Efter S dåliga hantering av riksdagsledamoten Jamal El-Haj och hans deltagande i en kontroversiell palestinakonferens har det här varit en favoritfråga för Tidöpartierna att sopa till Sossarna med.
Bra för Busch och hennes oneliners, däremot inte så intressant för politisk debatt.
Sammanfattningsvis var det inte en riksdagsdebatt att minnas. Det vi kan bära med oss in i sommaren 2025 är att valrörelsen börjar rekordtidigt den här gången. Allt för många partier har allt att vinna och inget att förlora på att det redan nu blir fokus på vad man vill göra nästa mandatperiod, istället för vad som fortfarande kan göras den här.
