Neuding har vigt sitt liv åt att skildra särskilda invandrares brottslighet
Att tolka brottsstatistik är vanligtvis en politisk handling. Samma siffror kan få helt olika innebörd för en högerpartist och en vänsterpartist.
Sällan har jag sett det med så komisk tydlighet som den 20 januari och dagen efter när först Paulina Neuding i SvD åberopade en universitetsstudie från Lund och därefter Jonna Sima i Aftonbladet en studie från universitetet i Örebro.
Båda undersökningarna (eller om det är samma?) gällde invandrarnas andel i brottsstatistiken från år 2000 till 2020.
Neuding i SvD, som vigt sitt liv åt att skildra särskilda invandrares brottslighet, sköt in sig på våldtäkt, det populäraste brottet för högerpartister som kallar sig invandringskritiska. 63 procent av de dömda våldtäktsmännen under perioden skulle enligt denna undersökning belastas av ”invandrarbakgrund”, definierat som att man själv är utrikesfödd eller har åtminstone en förälder som är det. Men alla sålunda definierade invandrare är inte förhatliga människor för Neuding. För henne gäller det dem hon för snart två decennier sedan började jaga på bibliotek och badhus och som är ”migranter från Afrika och Mellanöstern”, alltså i huvudsak araber.
Nå, då ska vi se var vi hamnar i Neudings förklaringsmodell den här gången. Våldtäkt är liksom gangstermord ett statistiskt sällsynt brott, vilket försvårar sifferanalysen. Ungefär 200 brott per år i båda fallen. När det gäller gangstermorden är uppskattningsvis 90 procent av de dömda Neudings favoritobjekt av invandrare. När det gäller våldtäkt betydligt färre. Men bland dem som Neuding är ute efter (”migranter från Afrika och Mellanöstern”), sjunker andelen ner mot 40 och 50 procent. Det handlar då om ett 90-tal dömda neudinginvandrare per år, med alla juggar, norrmän och andra vita borträknade.
Det är fortfarande en klar överrepresentation för neudinginvandrarna. Vilket kan förklaras med så kallade socioekonomiska faktorer, det vill säga fattigdom och arbetslöshet, vilket ju också kan göra exempelvis sverigedemokratisk överrepresentation i brottsstatistiken logisk.
Men det räcker inte för Neuding. Araber och sverigedemokrater kan ju inte begå brott av samma skäl i hennes tankevärld. På oklara grunder påstår hon därför att ”det också finns kulturella faktorer som förklarar varför överrepresentationen är så kraftig”.
”Kulturella faktorer” är nyspråk, en modern omskrivning för ord som ras eller rasegenskaper. Av taktiska skäl bytte SD:arna för rätt många år sen ut ordet ras mot ordet kultur när de ville framhålla den svenska folkstammens överlägsenhet och faran med rasblandning.
För inte kan väl Neuding på fullt allvar mena att våldtäkt ingår i kulturen i exempelvis Syrien och Afghanistan? Den som där begår våldtäkt blir ju, enligt kulturen, en död man tämligen omgående.
Som extra indignationsnummer ansluter sig Neuding till den andra kvällstidningens kampanj för att en knapp tredjedel av utländska dömda våldtäktsmän inte begärs utvisade. Vilket antydningsvis beror på åklagarnas slapphet och blattevänlighet. Och således är skandal.
Det är ett intressant siffertrix. För det betyder ju att drygt två tredjedelar av de våldtäktsdömda utlänningarna faktiskt begärs utvisade. Då ser det ju ut som att bara en tredjedel av de våldtäktsdömda utlänningarna kommer från de av Neuding utpekade länderna i Afrika och Mellanöstern som Sverige inte kan utvisa till på grund av såväl svensk lag som EU-lagstiftning. Nämligen till länder som tillämpar tortyr och dödsstraff. Exempelvis Somalia, Afghanistan och fram tills helt nyligen Syrien.
Skälet till att Jimmie Åkesson med glädje hälsade nyheten att diktaturen i Syrien äntligen störtats var som bekant hans omedelbara förhoppning att nu skulle vi äntligen kunna utvisa fler araber och dylika också till Syrien.
Återstår att se vilka rasegenskaper Neuding kan hänföra till Somalia för att förklara gangsterskjutningarna.
Så har vi alltså Neudings motsats, Jonna Sima på Aftonbladet som studerat samma typ av akademisk undersökning och inte oväntat läser in helt andra slutsatser.
Den universitetsstudie från Örebro som täcker samma period som den lundensiska från 2000 till 2020 som hon tagit del av tolkar hon som att socioekonomiska faktorer mer än allt annat påverkar brottsligheten, att ”det finns liten till ingen koppling mellan proportionen av invandrare i en kommun och rapporterade våldsbrott” och att ”åtgärder för att minska brottslighet bör fokusera på socioekonomiska problem snarare än invandringspolitik”.
Det är sådana slutsatser som Tidöregeringen såväl som Neuding inte vill höra talas om. Eftersom de hellre vill satsa på fler utvisningar och symboliska struntsaker – när det gäller ”volymerna” - som indragna pass och utökade befogenheter för Säpo att stoppa ansökningar om svenskt medborgarskap.
Tolkning av brottsstatistik är alltså mer politik än vetenskap. Dock har vi vissa evigt kända förhållanden att utgå från. Fattiga människor begår sådana brott som är lättast att upptäcka och samhället ser strängt på. Rika människor begår svårupptäckta brott som samhället ser mindre strängt på.
Oavsett hudfärg.
För övrigt anser jag att…
…den som idag köper en Tesla också begår en politisk handling, jämförbar med att heila offentligt.
…det var tur för mej att jag blev svensk medborgare redan på 70-talet, trots att Säpo först stoppade min ansökan. Med de nya regler som Tidöregeringen vill införa skulle jag inte godkännas. Jag har ju bland annat diskvalificerande politiska uppfattningar. Se ovan.