Nazanin lär flyktingkvinnor att förstå sig på Sverige
Uppdaterad 2026-02-23 | Publicerad 2026-02-22
KARLSTAD. Den första tiden i Sverige var svår – obegripliga dokument på svenska damp ner i brevlådan.
Till slut startade Nazanin Amin Selmagruppen.
– Vi fungerar som en sluss in i samhället, säger hon.
Det är becksvart och regnar, den berömda sola’ syns inte till.
Selmagruppens ordförande Nazanin Amin, 64, är sen från ett tolkuppdrag när hon kör in på parkeringen på Mossgatan.
En kort promenad senare dyker porten som leder till föreningslokalen upp.
Inomhus finns värmen och skratten. I den här lokalen har hundratals, kanske tusentals, kvinnor hittat trygghet och stöd sedan 2013 då Nazanin Amin startade Selmagruppen.
Och det är för det arbetet som hon nu prisas av Svenska Hjältars jury, som utsett henne till Årets medmänniska.
Ytterligare två kvinnor i styrelsen är på plats: Karima Mohammad, 66, och kassören Ranzin Kider, 57.
Det skämtas och fnissas.
Till Sverige av en slump
Gruppens ordförande Nazanin är själv född i Sulaymaniyah i irakiska Kurdistan. När hon var fyra månader gammal omplacerade regimen hennes pappa till Bagdad. Där växte hon upp och utbildade sig till agronom.
1988 kom hon till Sverige, av ren slump. Egentligen var hon och hennes man på väg till London.
– Syftet var att komma undan kriget mellan Irak och Iran. Jag och min man skulle köpa flygbiljetter från Rumänien till England, men resebyrån var stängd. SAS biljettkontor var öppet, säger hon.
Den första tiden klarade sig hon och maken på engelska. Sedan damp ett brev på svenska ner i posten.
– Vi förstod inte vad det stod. Det är inte som nu, att man kan översätta med alla appar som finns, säger hon.
Hon fick hjälp med alla dokument och att ta sig fram i det främmande svenska samhället av hjälpsamma svenskar.
”Lidit av ensamhet”
Så småningom föddes en tanke att hjälpa andra flyktingkvinnor.
– Man behöver någon som visar och berättar, någon att bolla sina tankar med, säger Nazanin Amin.
– Jag har lidit av ensamhet, inte kunnat språket, det var inte serverat på guldbricka som nu. Vi fick lära oss mycket genom öppna förskolan.
Nazanin har en utbildning till agronom i botten, även om hon drömde om att plugga till läkare. Betygen räckte till, men i Saddam Husseins Irak hjälpte det inte. Hon var kvinna.
I Sverige har hon jobbat både i livsmedelsbutik, som hemspråkslärare i arabiska och och som tolk. 1999 började hon hjälpa flyktingar på sin fritid, främst dem som kom från östra Kurdistan och som hamnat i Iran.
2013 startade Nazanin Selmagruppen i Karlstad för kvinnor i alla åldrar, från 18 upp till 80, kommer till föreningens lokal.
– Jag startade den för att hjälpa kvinnor som kommit till Sverige. Jag ställer upp för vem som helst som behöver hjälp. Ibland är vi 81 kvinnor, vissa terminer är vi 70. Vi fokuserar främst på samhällsorientering, integration, friskvård, barnuppfostran, jämställdhet, demokrati, säger hon.
Jobbade som servitris
Varje måndag kväll träffas kvinnor i föreningslokalen som kommunen ger bidrag till. Kvinnorna i styrelsen är volontärer.
– I vårt program bjuder vi in föreläsare från flera myndigheter för olika typer av samtal. Vi bjuder in dem när nya kvinnor kommer hit. Den viktigaste är socialtjänsten, familjeavdelningsenheten, skolor, vården, säger Nazanin.
Karima Mohammad, som är utbildad byggnadsingenjör, jobbade som servitris i början. Sedan omskolade hon sig till tolk och pluggade sedan till undersköterska.
– Det var tufft, jag hade fyra små barn, säger hon.
En sluss ut i samhället
Ranzin Kider jobbade som lärare, men i Sverige fick hon jobb i skolkök. Sedan fick hon lärarlegitimation i moderna språk, arabiska.
– Jag jobbade förut med modersmål, men blev övertalig på mitt jobb. Nu jobbar jag inom vikariepoolen i skolor, jag har jobb hela tiden. Jag jobbar på Karlstads bostadsbolag också där jag gör aktiviteter för barn, säger hon.
Nazanin beskriver Selmagruppen som ett slags sluss ut i det svenska samhället.
– Man kommer hit när man är osäker, man behöver hjälp, man är föräldraledig eller ny i Sverige. Eller bara utbildad och nyfiken och vill lära sig mer, säger Nazanin.
Språkförbistring finns knappt i gruppen. Av dem i styrelsen ställer Karima och Rezan upp med hjälp på persiska, kurdiska, arabiska, spanska, turkiska och engelska.
– Språket är den viktigaste delen för alla oss som kommer. Det är nyckeln till att du kommer in i samhället och jobbet, säger Karima.
Vad har varit det viktigaste för er efter att ha kommit till Sverige?
– Kontakt med svenskar, säger Nazanin.
– Och det viktigaste: vi framför alla nyheter som händer i samhället och olika högtider som svenskar firar. Allt för att kvinnorna ska integreras i samhället, säger Karima.
