Jessica, 45, försökte bli gravid på egen hand – gav upp drömmen
Publicerad 2025-12-31
På julaftonskvällen gav Jessica upp.
Ännu en graviditet slutade med missfall.
Nu försöker hon hitta vem hon kan bli i stället när hon inte kommer att bli mamma.
På julafton 2024 skrev Jessica Jönsson på sin Instagram: ”Min bästa julklapp är att jag kanske får barn nästa år”.
Hon var gravid och den här gången trodde hon att det skulle gå vägen. Men på julaftonskvällen började hon blöda, det var ett missfall.
– Då gick luften ur mig.
LISTA: Så mycket tjänar de privata IVF-klinikerna
Nya lagen blev startskottet
Vid den här tidpunkten hade Jessica försökt att bli gravid på egen hand i åtta års tid och hade sju IVF-försök bakom sig, något Sydsvenskan även skrivit om.
Allt började 2016 när en ny lag trädde i kraft som innebär att även ensamstående kan få hjälp med assisterad befruktning via regionen. I en debattartikel på Aftonbladet skrev Jessica att hon välkomnade den nya lagen och bemötte kritiska röster.
”Det är ingen mänsklig rättighet att skaffa barn, men när längtan har flyttat in i bröstkorgen färgar den av sig på allting och det blir svårt att se livet utan några barn”, skrev hon i sin text.
Jessica, som inte var i ett förhållande, minns att hon var hoppfull.
– Precis då hade jag börjat tänka på om jag skulle åka till Danmark och försöka göra insemination. I samma veva blev det aktuellt att den här lagen skulle träda i kraft. Och då kände jag att ”Men gud, det är ju skitbra. Äntligen så kan vi som är ensamstående också få den här möjligheten till tre landstingsfinansierade IVF-försök”.
Hon, då 37 år, kände en stress och ville försöka bli gravid så snabbt som möjligt. Hon hade inte tid att försöka hitta en partner.
– Jag kände även att jag ville vara ensam om det och att jag skulle klara av det. Jag har familj och vänner som stöttar mig. Jag såg en framtid med mig och mitt barn.
Alla försök misslyckades
Jessica ställde sig i kön direkt i region Skåne, där hon bor, när det blev möjligt. Året därpå fick hon, som hade få ägg, påbörja sin första IVF-behandling. Det innebär att man plockar ut kvinnans ägg som sedan befruktas med spermier utanför kroppen. Det befruktade ägget, embryot, förs sedan tillbaka till kvinnans livmoder.
Men det misslyckades, Jessica blev inte gravid. De andra två IVF-försöken lyckades inte heller, då det inte blev några embryon.
– Jag kände mig snopen. Jag tänkte att det skulle gå lätt med IVF, man får ju mediciner. Många sa att det skulle gå på andra eller tredje försöket, om inte första funkade.
Läkaren sa att Jessica nog behövde fundera på äggdonation ifall hon ville försöka mer.
– Det blev en slags chock. Samtidigt som jag förstod att jag hade åldern emot mig. Men jag blev så besviken, jag hade fått en förväntan om att det skulle gå.
”Kände mig redo att sluta försöka”
Jessica bestämde sig till sist för att testa dubbeldonation – det vill säga när man använder sig av både donerade ägg och spermier vid IVF-behandling. Då behandlingen inte fanns tillgänglig i Sverige valde hon en klinik i Riga, Lettland.
Ännu en gång tändes ett hopp för Jessica, och hon blev gravid. Men det resulterade i ett tidigt missfall.
Efter två ytterligare försök, som inkluderade ännu en graviditet och missfall, började hoppet bytas ut mot sorg. Hon hade då testat att byta donatorer, och nya mediciner.
– Jag kände att jag snart var redo att sluta försöka. För det var väldigt påfrestande.
Det blev sista försöket
Ett år senare gjorde hon ett sista försök. Denna gång med nya mediciner som skulle förhindra missfall. Jessica var 45 år gammal och kände att det var nu eller aldrig. I december i fjol åkte hon till Riga för sista gången.
– Allt såg bra ut och jag blev gravid. Den här gången kändes det annorlunda, som att allt klaffade. Läkarna var positiva, jag hade en bra känsla.
Men samma dag som Mark Levengood tände ljuset i SVT dog drömmen om barn. Jessica insåg att hon inte skulle orka fler försök. Varken fysiskt eller psykiskt. Dessutom ville hon inte bli för gammal heller.
– De tankarna blev starkare än min längtan.
Totalt lade Jessica cirka 250 000 kronor på att göra IVF i Riga, med hjälp av sina föräldrar. Hon är tacksam för dem, som varit öppna med vad de tycker och känner, och velat hjälpa henne.
– Visst kan jag känna i stunder att de betalade så här mycket och fick inte ens ett barnbarn för det. Det kommer alltid att vara en liten sorg. Samtidigt så har jag gjort vad jag har kunnat.
Så mår hon i dag
I skrivande stund har det snart gått ett år sedan missfallet. Än i dag jobbar Jessica på att förlika sig med att hon inte kommer att bli mamma.
– På ett sätt har jag gjort det, i och med att jag aktivt sagt att jag inte vill försöka mer. Men samtidigt så har det varit ett sorgår, som min psykolog kallar det. Det är en sorg jag fortfarande behöver jobba mig igenom.
Jessica kan känna sig utanför normen och vissa situationer och platser på grund av att hon är ofrivilligt barnlös. Det är en känsla av att man inte hör hemma hos en viss grupp, som man gärna vill tillhöra. På sin Instagram har hon dock hittat andra i samma situation, och de har en egen gemenskap.
Vissa dagar är jobbigare än andra.
– Då känner jag att jag bara vill ta mig därifrån, jag orkar inte gömma mig bakom en mask.
Just nu arbetstränar hon. Åren av försök påverkade henne så pass att hon inte klarade av sitt jobb inom skolan.
Och hon försöker se framåt och hitta en annan mening. Vid sin sida har hon sin pojkvän sedan fyra år tillbaka, som inte var redo för barn men som stöttat henne genom resan.
– Jag tänker att vi får skapa någonting annat gemensamt. Jag ser ju ändå att det kan bli ett fullgott liv, med honom. Jag ska bara fundera ut lite vad mer jag kan fylla livet med. Vem är jag nu när jag inte försöker? Om jag inte blev mamma, vem kan jag då bli? Det är en pågående process.
