Amalia tog ut implantaten: ”Det är bara bröst”
Publicerad 2025-12-01
När Amalia vaknade upp från operationen kände hon en lättnad.
Hon kunde andas igen, ordentligt.
Nu saknar hon bröst, och känner sig fri.
Allt började med att tvåbarnsmamman Amalia Braunsthal, 34, för två och ett halvt år sedan fick veta att hon bär på en gen som ger en högre risk att drabbas av äggstockscancer. Flera kvinnor i släkten på hennes mammas sida har dött i sjukdomen.
– Trots att jag var förberedd så blev det en liten chock.
Det går att genomgå förebyggande operationer, som innebär att man tar bort äggstockarna. Men Amalia har inte hunnit göra en sådan operation än. Den som bär på genen har även ökad risk för bröstcancer och under en magnetröntgen upptäckte läkarna att hon hade förändringar i brösten och de tog beslutet att hon skulle genomgå en mastektomi. Det är operation som innebär att man tar bort delar, eller hela brösten. För Amalias del ville de ta bort båda brösten, inklusive all bröstvävnad.
Det var ingen stor grej för Amalia.
– Jag har aldrig varit särskilt fixerad vid mina bröst. Det är inte laddat för mig överhuvudtaget. Jag har alltid varit väldigt bekväm med min kropp och inte lagt så stor vikt vid hur den ser ut. Som före detta dansare har jag varit mer fokuserad på vad kroppen kan göra. Vilket jag är väldigt tacksam över.
– Jag känner en större sorg över att behöva ta bort äggstockarna. Det innebär att jag aldrig mer kommer kunna få barn, och att jag kommer att försättas i klimakteriet. De är så avgörande för vår biologi.
Hade svårt att acceptera brösten
Inför operationen pratade Amalia med en kirurg. Han upplyste henne om att studier visar att kvinnor som sätter in implantat i samband med att brösten tas bort har lättare att anpassa sig till sin nya kropp. De mår generellt psykiskt bättre, och drabbas inte lika ofta av depression.
Amalia, som har upplevt depression på nära håll, ville inte riskera att hamna där. Så hon valde att sätta in implantat i samma storlek som hennes egna bröst.
– Efter operationen var det första gången som jag blev medveten om min kropp på ett sätt som jag aldrig varit tidigare. Jag blev så medveten om hur de såg ut, och att de fanns där.
Hon hade svårt att se sig själv naken i spegeln, och att känna på brösten. Det kändes som att hon rörde vid en annan människa. Dessutom drabbades hon av komplikationer och fick göra ytterligare en operation.
Återhämtningen var lång. Sömnproblem, dåliga blodvärden och flera blodtrycksfall om dagen är några av symtomen hon upplevde. Amalia kände att hon aldrig riktigt blev sig själv igen.
Hon kämpade med att acceptera brösten och sin nya kropp. I efterhand förstår hon att hon aldrig gjorde det.
– Två år senare kände jag att jag inte hade kommit tillbaka till min ursprungskropp och energi.
Då bestämde Amalia sig, implantaten skulle ut.
”Kändes som att jag kunde andas igen”
När hon berättar detta har det gått en vecka sedan operationen. All rädsla och osäkerhet hon kände inför att behöva opereras igen, och att vakna helt utan bröst – är helt bortblåst.
– Det första som hände var att jag tog ett djupt andetag när jag vaknade från narkosen. Det kändes som att det inte tog stopp, att det var det djupaste andetaget jag tagit på två och ett halvt år. Jag började gråta direkt, det kändes som en otrolig lättnad. För mig kändes det som att jag kunde andas igen, ordentligt.
Trots att hon var nyopererad kände hon sig mer bekväm och rörlig än hon hade gjort med implantaten. Och den känslan sitter kvar i dag, hon har inte ångrat sitt beslut. Samtidigt tror hon att det var bra att hon testade att ha implantat.
– Jag hade kanske ångrat om jag inte satte in dem och undrat hur det hade varit, då bröst anses vara förenade med kvinnlighet. Det är ju en samhällsnorm som är ganska svår att frångå.
Känner du att du har försonats med din kropp?
– Fast det har gått så kort tid känner jag verkligen att jag har det. Sedan är jag medveten om att jag rider på den lite euforiska vågen av att jag känner mig så fri nu. Jag är ödmjuk inför de känslor som kan dyka upp i efterhand.
”Vi är så mycket mer”
Nu är Amalia plattbröstad, eller som hon själv säger – hon har inga bröst alls. Hon känner att hon hittat tillbaka till relationen till sin kropp som hon hade från början: Att det bara är bröst.
På sociala medier visar Amalia vad hon gått igenom.
– Kanske kan jag, och andra som går igenom samma sak, känna oss mindre ensamma och tillsammans hjälpas åt att försonas med kroppen. Vi kan välja själva hur vi definierar vår kvinnlighet. Det finns så mycket. Vi har så mycket mer än bröst.