Oscars gravida fru dog i hjärnhinneinflammation
Uppdaterad 2025-09-02 | Publicerad 2025-08-30
Oscars och Teresias kärlekssaga började 2017.
I år tog den abrupt slut. Kvar finns Oscar och deras två barn.
– Hon fick aldrig se sin dotter men jag vet att hon hade älskat henne.
Vi möts av två stora nyfikna ögon när ytterdörren till radhuset i Göteborg öppnas.
Det är sex månader gamla Vega som stirrar på oss.
– Hon har fått sin mammas varma bruna ögon, säger pappa Oscar Hjelmgren.
I köket gömmer sig Oscars treårige son Astor i ett cirkustält. Snart kommer han fram för att visa oss sina leksaker. Favoriten är en Spindelmannen-klocka, som han sätter på sig.
– Det är jag som är Spindelmannen, säger han.
Inte helt osannolikt, enligt Oscar.
– Du har varit min superhjälte. Ibland när jag är ledsen så kramar och pussar du mig och ser till att jag mår bättre.
Drabbades av förkylning
För Oscar har tårarna varit många det senaste halvåret. I februari förlorade han sin livskamrat, och mamman till hans barn, Teresia, något Göteborgs-Posten skrivit om.
– I början tänkte jag att jag måste skydda Astor från gråt, men det var bara att ge upp det. Till slut blev det normalt för honom att pappa ibland var ledsen, för att sedan vara glad.
I Oscars famn ligger Vega, ännu ovetande om att hennes mamma lämnade jorden samma dag som hon gjorde entré. Teresia, 37, var gravid i vecka 35 när både hon och Astor drabbades av en förkylning.
– För Teresias del avtog det inte. Hon blev tröttare och hade ont i bihålorna. Vi tänkte att det var en jobbig influensa.
Natten mot den 18 februari kräktes hon och drabbades av frossa. Oscar försökte värma henne.
– Så somnade hon till slut. Det kan ha varit sista gången hon var vid medvetande.
Tidigt på morgonen märkte Oscar att Teresias andning var tung. Hennes armar krampade och han fick ingen kontakt med henne. Oscar ringde sin mamma, som är sjuksköterska, för att låta henne lyssna på andetagen. ”Ring 112”, sa mamman, vilket Oscar gjorde. Tio minuter senare var både Oscars föräldrar, en läkarbil och ambulans på plats. Teresia fick antibiotika och kördes till Östra sjukhuset.
”Det svartnade”
På sjukhuset fick Oscar veta att läkarna misstänkte hjärnhinneinflammation och de beslutade att göra ett akut kejsarsnitt.
– Plötsligt fick jag Vega i famnen. Jag blev lite lättad och tänkte att nu har vi klarat av det här i alla fall.
Teresia flyttades till neurointensivvårdsavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset och Oscar väntade på att de skulle ringa och säga att hon var talbar igen. I stället kallades han till ett anhörigsamtal där han fick veta att han aldrig mer skulle få höra hennes röst. Hjärnhinneinflammationen hade orsakats av pneumokockbakterier, vilket gör sjukdomen mycket mer allvarlig. Teresias hjärna hade svullnat upp, trycket var fem gånger så högt som någon människa kan överleva.
– Det var som att det svartnade, som att det var någon annans liv som spelades upp framför mig.
För Oscar fanns ingen sann babylycka. Han växlade mellan att vara med Vega på neonatal och hos Teresia som de skulle förklara hjärndöd.
Samtidigt gav dottern honom kraft.
– Jag var helt trasig men när hon låg på mitt bröst så fick jag lite liv och ljus tillbaka. Mitt främsta uppdrag blev att ta hand om henne, och att på något sätt skydda Astor.
”Kommer hon inte tillbaka?”
Astor hoppar nu på studsmattan som han fick i födelsedagspresent i somras.
– Jag tror att Teresia hade varit emot den först, men sedan tyckt att det var en bra present ändå, säger Oscar.
Att prata om händelseförloppet väcker inga känslor hos honom numera. Det är när han pratar utifrån Astors perspektiv som rösten brister.
– Jag har förklarat för honom att mamma blev sjuk och att hon dog och nu finns i himlen. Jag har sagt att vi kan fortsätta älska henne och tala till henne, men att hon aldrig kommer tillbaka.
– Det var något han frågade en hel del i början och ibland kan återkomma till, kommer hon inte tillbaka någon gång? Det är ofta de samtalen som är de tuffaste.
I fotoalbum finns det bilder på Astor och Teresia, som Oscar brukar visa honom.
– Jag vill visa att han levde med mamma ett tag, att de hade en relation, att han kände mamma och att hon älskade honom.
”Har känts orättvist”
Ibland säger Astor att han saknar henne. Samtidigt har flera i deras närhet klivit fram, som Oscars familj och Teresias syster, för att vara en famn för både Astor och Vega. Oscar använder sig av barnlitteratur för att visa att det finns fler som växer upp utan mammor, som Alfons Åberg och Astors idol, Spindelmannen.
– Sedan kan det vara möjligt att han senare i livet kommer att ställa frågor som: Varför har jag ingen mamma i mitt liv?
Solen steker utomhus och vi flyttar oss in igen. Astor vill kasta en boll fram och tillbaka och drar fram böcker. Oscar lovar att läsa för honom sedan, men nu kanske han vill titta på Spindelmannen en liten stund? Ja, det vill Astor.
– I många lägen har livet känts orättvist. De flesta planerar att få barn som ett team, och så blir man blåst på hela den grejen. Det har varit tufft att vara ensamstående tvåbarnspappa när man går igenom en sådan fruktansvärd sorg och chock.
Barnen har hjälpt honom ur de tyngsta stunderna. Han har kunnat gråta en stund men sedan måste han ta sig till lekplatsen, läsa en bok eller leka Spindelmannen.
– Det kändes som att mitt liv också tog slut när hon dog. Men ganska snabbt fick jag inse att jag har kvar allt utom en person. Jag har inte kunnat gå ner mig i sorgen utan jag har behövt hålla huvudet ovanför ytan och ta hand om barnen så att de har ett normalt och lyckligt liv även i den här hemska perioden.
Ångrar inget
Bara månader innan Teresia dog frågade hon om han hade velat att hon skulle gå vidare, om han gick bort. Svaret var ja, och hon kände detsamma. Oscar tycker det känns skönt att veta i dag. Han vill inte leva som Alfons Åbergs pappa i framtiden.
– Man måste för sin egen överlevnad och välmående tänka att framtiden kan bli lika bra och lycklig, annars kan man ge upp. Jag måste tänka så för barnens skull. Jag måste på något sätt ge dem en lycklig pappa, annars känner jag att de inte får någon lycklig uppväxt.
På väggarna hänger foton som vittnar om deras sju och ett halvt år tillsammans. Flera av dem visar deras bröllop. Men de hann aldrig fira sin bröllopsdag.
Vega vilar i Oscars famn. Snart kommer hon att stänga sina stora bruna ögon och somna.
– Vi levde fram till Teresias sista sekunder. Jag ångrar inget i vårt liv tillsammans, för fem öre.
