Kungen ser det lilla i det stora i en kaotisk värld
Publicerad 2025-12-25
Det är hoppet som är ledstjärnan i kungens jultal.
Hopp om fred, medmänsklighet och en bättre värld.
Det är tomma klyschor ropar kritikerna. Vad för skillnad kan Carl XVI Gustafs ord göra i en värld i kaos?
Mer än du tror.
Medan statsminister Ulf Kristersson gör partipolitik av sitt jultal står kungen oberoende. Han kan tala till folk utan en dold agenda. Kungen är medveten om var gränsen går mellan det allmänmänskliga och det politiska.
Medan politikerna slåss om medieutrymmet inför valåret 2026, kan kungen stå trygg i sin roll som statschef.
Visst har det vid ett par tillfällen skett klavertramp i jultalen, ingen är ofelbar efter 50 år som regent. Men de stekta sparvarna kommer vi aldrig få se igen. Den folkliga lavetten som följde svider nog fortfarande. Nu, över 20 år senare, tycker jag mig se en kung som är alltmer eftertänksam i sina tal.
Kungen tar upp de stora närliggande konflikterna. Ukraina, Gaza – och såklart klimatkrisen som är kungens stora hjärtefråga.
Men hur Sverige och världens länder hanterar krisen är ju faktiskt politik kanske en del kritiker påstår. Nej. I dag måste vi kunna slå fast att klimatkrisen berör hela mänskligheten. Så länge kungen inte lägger sig i hur politikerna tar beslut så måste vår planets välmående få vara fritt spelrum för varje röst som höjs.
– Som vi alla vet tar klimatet inte hänsyn till landsgränser, säger kungen.
Vi behöver inte låtsas som om kungen inte har en privilegierad ställning. Det har han. Om fattigdom, arbetslöshet och höga bolåneräntor har han och hans barn enbart teorietiska kunskaper.
Om det kan man tycka olika. Men efter att i snart 23 år ha följt kungen på resor och besök i Sverige och utomlands så vet jag att de där teoretiska kunskaperna kommer från riktiga möten. Drabbade människor med svåra problem har berättat för honom hur livet kan te sig utan ett kungligt skyddsnät, eller ett skyddsnät överhuvudtaget för den delen.
Det är de mänskliga vittnesmålen som krokar fast själen i tanken. Jag har stått bredvid och lyssnat. Fått se kungen humma och nicka i samförstånd. Stå i tystnad tillsammans med en pappa som förlorat allt. Sett hans blick fastna i en annan människa.
Hans ögon tåras inte. Han är barn av sin tid och sin uppfostran. Han visar inte den typen av känslor öppet.
Men någonting sker i de där mötena.
Det finns en kunskap och inblick bakom orden i kungens jultal.
Kungen och drottningen åkte till Örebro efter det fruktansvärda våldsdådet. De gjorde så som de brukar: de träffade offer, anhöriga och folk som räddade liv. Kungen gav intervjuer.
Men det mest intressanta är det som sker i mellanrummet mellan mikrofonerna som sträcks fram mot kungen och promenaden fram mot de tända ljusen på marken.
Kungens lite strama blick som söker kontakt, inte med medierna utan med de som är drabbade. Hans tvekan att ge en intervju till ett utländskt tv-bolag – han vill inte missuppfattas språkligt i en så svår situation. Han vet att hans ord kan väga tungt för de som är berörda.
I den stunden är han precis den han ska vara. En landsfader som är på plats för att visa sin respekt. Han delar sorgen med oss alla, han är där för att tjäna oss.
Kungens jultal om hopp och fred kan ses som en uppmaning att höja blicken mot horisonten. Ett typiskt kungligt tal som ska fungera som en enande kraft.
Men mellan raderna finns något annat. Det lilla och mänskliga.
– Även en liten god gärning har betydelse, säger kungen.
