När SD sjöng sånger om mordet på Olof Palme
Hos högern viftar svansen med hunden
Uppdaterad 2025-09-15 | Publicerad 2025-09-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Lisbeth såg pistolen blänka, strax därefter blev hon änka", sjöng de ledande Sverigedemokraterna.
Enligt Sveriges Radios reporter togs initiativet av Jimmie Åkesson. Året var 2009 och Kaliber hade i smyg följt med en SD-konferens på en färja till Estland.
”Olof Palme gick på bio, han kom ut strax efter tio. Skottet brann, blodet rann, Olof Palme – han försvann”
– Det är egentligen en sarkastisk visa om Palmeutredningens misstag och inte en sång som glorifierar mordet på Palme, sade Mattias Karlsson, då SD:s presschef, till TT.
Han förnekade även Sveriges radios uppgifter om att Jimmie Åkesson tagit upp sången, men inte att han sjungit med.
Palmehatet kan vara värt att påminna om i dagens diskussion om politiskt våld och trakasserier. Ord spelar roll.
Det var SD:s ungdomsförbund som organiserade resan till Estland men även ledande personer från moderpartiet fanns ombord.
Sveriges Radio hade ”wallraffat” i SD med tre reportrar, alltså låtit dem arbeta under täckmantel för att kunna rapportera inifrån. Reportrarna hade med sig dolda mikrofoner och vid något tillfälle även kamera.
Men Palmehatet är även levande inom Moderaterna. För bara fem år sedan festade riksdagsledamoten Maria Stockhaus (M) på Moderaternas sommarfest i en tröja som hånade den mördade statsministern.
Tills media upptäckte det, då ångrade hon sig.
Olof Palme hade på tröjan försetts med en enorm näsa. I en förbudsskylt.
Ingen tycks ha reagerat, partiveteranen Beatrice Ask lade istället glatt ut en bild på nätet. Party!
Bredvid Stockhaus på bilden sitter utrikesminister Maria Malmer Stenergard, då M:s migrationspolitiske talesperson, med ett glas champagne.
Mordet på Olof Palme är fortfarande ett öppet sår.
Politiskt våld är ingenting nytt i Sverige, eller Norden. Den extrema högern har misshandlat och mördat en lång rad personer. I augusti var det 30 år sedan John Hron mördades av nazister och några år tidigare sköt ”Lasermannen” 11 svenskar med utländsk bakgrund. En dog.
Det var varken första eller sista gången.
Vissa mer uppmärksammade, som polismorden i Malexander, ”serieskytten” Peter Mangs i Skåne eller Anton Lundin Pettersson i Trollhättan, andra mindre.
För tre år sedan mördades psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren av en tidigare aktiv nazist mitt i Almedalen. Hans mål var även C-ledaren Annie Lööf, grundligt hatad och förtalad inom extremhögern.
Det gemensamma draget i dagens politiska våld är kopplingen till nätet. Gärningsmännen radikaliseras i chattgrupper och sociala medier och de speglar sig i reaktionerna där.
Man säger ibland att politiken ligger nedströms kulturen. Men lika sant är att synen på politiskt våld ligger nedströms tonläget i den allmänna debatten. Skrivs det sånger om mord efteråt blir det nog fler gärningsmän.
Därför är den polarisering vi idag ser i Västerlandet bokstavligt talat dödlig. Men den är även ett aktivt val. Politiska ledare kan skruva upp polariseringen, eller ner.
De kan också skylla ifrån sig på medierna, vilket är det vanliga.
En del av högerpopulismens spelbok är att helt enkelt hitta på vad ”medierna” eller ”vänstern” gör. För att sedan försöka måla upp bilden av ett ondskefullt ”vänsterliberalt” eller ”globalistiskt” etablissemang.
Ett bra exempel var i veckan när vice statsminister Ebba Busch hittade på att personer i ”vänstern” i Sverige hyllar mordet på den konservative aktivisten Charlie Kirk i USA.
När tidningen Flamman frågade om hennes källor hänvisade hon till obestämda kommentarer på Facebook. Detta trots att i princip alla politiker och profiler inom vänstern uttryckt sin avsky för mordet.
Det är fult. Politiska våldsdåd och trakasserier måste alltid fördömas hårt och villkorslöst. För en vänster som är van att få utstå näthat och även värre saker är detta självklart.
Att påstå att vänstern inte tar avstånd från ett mord kan också i förlängningen vara farligt. Gränser som borde vara tydliga suddas ut.
Ebba Busch ökar avsiktligt polariseringen. Vissa av hennes följare kommer att tro på henne.
Donald Trump har på ett liknande sätt skyllt mordet på demokraterna. Trots att nog ingen spridit så mycket hat- och våldsretorik om politiska motståndare som han själv. Någonsin i amerikansk historia.
Ulf Kristersson försöker skylla på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att Palestinaaktivister trakasserade Carl-Oskar Bohlin.
”Jag håller rent på min sida, gör du det på din?” har han högtidligt frågat Magdalena Andersson.
Han pratar om vänsterns ”svans”.
Det slog tillbaka med full kraft när Expo i veckan avslöjade att SD-ledamoten Jessica Stegrud var med när Nick Alinia, en profil inom ytterhögern, förföljde ungdomar på centralen.
– Din fega lilla jävla råtta, säger han.
Jessica Stegrud håller i kameran.
Att Palestinaaktivister trakasserar folk är helt oacceptabelt. Men det är ren ynkedom att försöka kladda detta på Magdalena Andersson.
Givet historien är det extremt magstarkt.
Och vilket ansvar har Kristersson själv tagit för sitt eget regeringsunderlag i riksdagen de senaste tre åren? Där viftar ”svansen” i stället på hunden.
"Lisbeth såg pistolen blänka, strax därefter blev hon änka", sjöng de ledande SD:arna där på Estlandsbåten.
Om Ulf Kristersson vinner valet nästa år kommer vissa av dem att ta plats i hans regering. Enligt partiets egen vitbok framstår det som rena rama svängdörrar mellan SD och diverse våldsbejakande och nazistiska grupper.
Långt in i modern tid.
Att personer från MC-gäng var välkomna till Jimmie Åkessons bröllop var ingen slump.
Själv kallade Ulf Kristersson dagens nazister för ”dåligt sällskap” när migrationsminister Johan Forssells son visat sig vara aktiv i högerextrema grupper. Något som fick Svenska kommittén mot antisemitism att gå i taket.
Statsministerns dubbla måttstockar slår knut på sig själva, om och om igen.
Eller om det är svansen som håller i trådarna.