Neneh Cherry drack för att våga be om hjälp
För alkoholistmammor är skammen större
Neneh Cherry var en av mina stora idoler som barn. Hon slog igenom i brittiska tv-programmet ”Top of the pops” när hon uppträdde med låten ”Buffalo stance”. Iklädd cykelbyxor, kritvita Adidas-sneakers och med en stor guldmedaljong som dinglade mot den höggravida magen var hon det coolaste som någonsin skådats.
Dessutom var hon sjukt nog svensk.
Vi talar om 1989 och då var Sverige inte det mångkulturella samhälle som vi är idag. De svenska artister som hade nått internationellt rykte var ABBA med hela sin framgångssaga och så Björn Skifs med ”Hooked on a feeling”.
Svengelsktalande och helylle, direkt från folkhemmet.
Neneh Cherry var något helt annat. Hon var inte bara barn till en vit, svensk mamma och en svart pappa från Sierra Leone. Hon talade perfekt engelska med utpräglad brittisk accent – och hon kunde rappa.
Tidigare i höstas gav hon ut sina memoarer med boken ”Tusen trådar” (Bokförlaget Forum 2024). Det är otrolig läsning för inte bara oss som är intresserade av Neneh Cherry och hennes karriär. Hennes historia är mer omfattande än så.
Hon börjar med att berätta bakgrunden till sina föräldrar, musikern Amadou Jah, som även är pappa till sångerskan Tityo. Mest fokus lägger hon på sin visionära och fritänkande mamma, Moki Cherry, som senare fick ett erkännande som konstnär med bland annat en stor utställning på Moderna Museet i Malmö.
Och så är det Don Cherry, jazzmusikern som blev som en pappa till henne. Den fadersfigur som Neneh Cherry växte upp och upptäckte musiken och världen med. Och som också är brodern Eagle-Eye Cherrys far.
Det är en uppväxt i 1970- och 80-talets Sverige. Neneh, som egentligen heter Marrianne, Cherry är alltid den enda i klassen som inte är vit. Det blir hon smärtsamt medveten om när barn och andra personer i omgivningen påpekar det på ofina sätt.
Men det är också en uppväxt med konst, musik, mat och upplevelser som åtminstone den tidens svenska barn bara kunde drömma om. Don Cherry tog med familjen på sina turnéer runt jorden och varje år besökte de hans hemstad New York.
Neneh Cherry har förmågan att skriva fram dofter och smaker – inte minst olika former av kyckling som hon tillagat till stora brokiga sällskap. När hon beskriver sitt möte som barn med saxofonistlegenden John Coltrane och hur det känns att sitta i knät på hans ormskinnsbyxor lever jag mig in i den klibbande känslan mot benen.
Lika inlevelsefull blir hennes beskrivning av det stora fallet.
Det sker vid juletid när hela familjen har samlats för att fira tillsammans i det skolhus i Skåne där familjen Cherry har sin fasta punkt på jorden.
Julen är inte bara den stora högtiden för familj, mat och mys. Den har också en mörkare sida, med mycket alkohol – och ökad risk för bråk och våld.
Neneh Cherry berättar om julen efter att hennes älskade mamma Moki gått bort. Hon har under hösten börjat dricka alldeles för mycket. Två vuxna barn har flyttat hemifrån, det tredje är tonåring. När dottern kommer hem från skolan är Neneh oftast för full för att kunna ta hand om eller visa kärlek till henne. Det gör ont att läsa.
Julen har alltid varit prestationsfylld, skriver hon. Familjen var rika på kultur, men fattiga på pengar. Mamma Moki fick ofta trolla med knäna och Neneh Cherry försökte länge leva upp till förväntningarna. Hon skriver: ”Jag ser ”Fanny och Alexander” framför mig – skålar med smält choklad, tio sorters pastejer och hela huset pyntat med ljusslingor och levande ljus. Vissa år har det nästan gjort mig galen”.
Det är nog många som kan känna igen sig i det.
Men detta år, som är 2009, kan Neneh Cherry inte hålla ihop det. Hon dricker sig ordentligt full innan hon vågar erkänna för en nära vän att alkoholismen tagit över. Men det ska dröja två månader till innan familjen inser faktum. Då är familjen i London för att fira dotterns 14-årsdag. De sitter på en restaurang när familjen plötsligt ser Neneh Cherry på gatan utanför fönstret, halsandes en vinare.
Då skrevs hon in på ett behandlingshem i sex veckor. Och sedan väntar en lång väg tillbaka – med flera svåra återfall – till ett liv som nykter.
Neneh Cherry beskriver hur hon under tiden som alkoholist både krossade sin dotters hjärta och dotterns förtroende för henne.
Om hon hade varit en manlig artist som skrivit om sin lysande karriär och privata toppar och dalar skulle det förmodligen låtit annorlunda. Det är fortfarande mer stigmatiserat att vara kvinna och alkoholist. Kvinnor får oftare frågan – men tänkte du inte på barnen när du drack? Frånvarande pappor eller fäder med missbruk är mer vanligt, men också mer accepterat.
Neneh Cherrys bok är därför en modig och viktig skildring av ett alkoholmissbruk som kvinna och som mamma. Genom hennes fascinerande liv, som fört henne över hela jorden och till intressanta och kreativa människor, har alkoholen varit central. Den har skänkt glädje, gett mod och bränsle till otaliga middagar och fester.
Tills den plötsligt bara inte gör det längre. Istället trasar alkoholen sönder precis allt för henne.
Neneh Cherry bröt ny mark när hon stod i direktsänd tv och dansade med gravidmagen i vädret. Hon är en pionjär även idag, vid 60 års ålder.
Hon ger den kvinnliga alkoholismen ett ansikte. Och ett hopp om att det går att vända från botten, om man vågar be om hjälp.
***
