Åkesson har insett att Dumpen är en valfråga
Varför är vänstern så tyst om övergrepp på barn?
Det finns få frågor som väcker ett sådant obehag hos de allra flesta som sexuella övergrepp mot barn.
Ändå görs det alldeles för lite. I dag utsätts lika många barn för sexuella övergrepp som för tjugo år sedan. Vissa studier visar till och med på en ökning.
Barn berättar, men blir inte trodda. Förundersökningar tar många år och i slutändan läggs de flesta ner.
Alla säger att sexuella övergrepp mot barn ska bekämpas. Men när Aftonbladets ledarsida pratar med polisutredare, jurister och statliga utredare är de samstämmiga: i praktiken är brotten inte prioriterade.
– Om en gärningsman har utsatt 100 barn så kan åklagaren säga åt oss att fokusera på de 30 värsta. Resten identifieras inte. Det är en resursfråga, berättar en polisutredare som vill vara anonym.
70 utsatta barn arkiveras på rutin. En rättsskandal som fortgår år efter år.
Frustrationen över utvecklingen fick två överlevare att år 2021 starta en av Sveriges mest omtalade föreningar: Dumpen.
– En dag upptäckte vi att en dömd gärningsman satt på nätet och sökte nya barn att utsätta. Vi informerade polisen, men de agerade inte. Efter det startade vi Dumpen, berättar Sara Nilsson, som tillsammans med Patrik Sjöberg grundat föreningen.
Dumpens primära verksamhet går ut på att låtsas vara barn på nätet för att avslöja och hänga ut personer som söker kontakt med barn i sexuellt syfte.
Initiativet är kritiserat – men har ett enormt stöd. Organisationen uppger att de har 300 000 medlemmar, och att hemsidan i genomsnitt har 1,5 miljoner besök i månaden.
På många sätt är Dumpen en klassisk folkrörelse – organiserad underifrån som en reaktion på etablissemangets svek.
Det är en form av mobilisering som historiskt brukar förknippas med vänstern. Till exempel fackföreningsrörelsen, kvinnojourernas självorganisering och klimatrörelsens civila aktioner.
Men när det gäller Dumpen är det som att den svenska vänstern inte ser skogen för alla träd. I stället för att adressera det systemfel som skapat initiativet, har kritiken riktats mot Dumpens metoder.
När Socialdemokraterna fick möjlighet att uttala sig sa Teresa Carvalho (S): “Jakt på brottslingar ska skötas av rättsvårdande myndigheter”. Nooshi Dadgostar (V) svarade inte alls. Vänstertidningen Dagens ETC har skrivit flera starkt kritiska artiklar om Dumpen.
Och ja, det finns flera goda skäl till det. Dumpen kan betraktas som en form av folkdomstol. I flera fall har män tagit livet av sig efter att ha hängts ut på sajten. Det sätter fingret på problemen med deras metoder.
Men när sexualbrottsutsatta barn arkiveras på rutin är det knappast konstigt med motreaktioner.
En ansvarstagande vänster hade satt sig ner och lyssnat. Tagit fram åtgärdsprogram, lovat resurser och stärkt det förebyggande arbetet.
En strategisk vänsterrörelse hade sett potentialen i den kraft i frågorna som Dumpen driver.
I stället har tomrummet fyllts av någon annan.
På två år har Jimmie Åkesson gått från att ignorera sexualbrott mot barn, till att ta upp det vid varenda tänkbart tillfälle. I sitt sommartal tidigare i år krävde han livstids fängelse för pedofiler som begår sexualbrott mot barn – eller att de kastrerar sig. I en debattartikel i Expressen föreslog han offentliga pedofilregister.
Förslagen är populistiska och kommer inte leda till någon verklig förändring.
Men det är någonting. Åkesson har fångat upp den frustration som Dumpen är ett uttryck för.
Samtidigt är vänstern tyst om de 70 barn som hamnar i papperskorgen.
Det är inte bara tragiskt för några av samhällets mest utsatta. Det är också dåligt om de rödgröna vill vinna valet nästa höst.
