Jag förstår att Parisa Liljestrand blev ledsen
Vissa kommer aldrig bli svenska för SD
När Sveriges kulturkanon debatterades i Aktuellt i tisdags stod socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar och kulturminister Parisa Liljestrand (M) i studion.
Jessica Stegrud, Sverigedemokraternas riskdagsledamot, såg debatten och skrev på X: ”Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt.”
Det är hemskt att Parisa Liljestrand och Lawen Redar behövde utstå Stegruds påhopp. Att två kvinnliga politiker inte kan få prata om sin sakpolitik utan att hamna i en debatt om sitt ursprung. Ingen ska behöva utsättas för det.
När kritiken mot Stegrud flammade upp – som ett brev på posten – spelade hon oförstående. Nej, ni fattar inte vad jag menar, skrev Stegrud i ännu ett inlägg på X. Och att ingen fattade poängen är ”talande” för vår samtid.
Vad Jessica Stegrud faktiskt menade med sin tweet skrev hon aldrig.
Men knepet lyckades. Debatten flyttades snabbt från regeringens kulturkanon till att handla om Parisa Liljestrand och Lawen Redars bakgrund istället. Igår fick kulturministern komma tillbaka till Aktuellts studio, men istället för att prata om kulturkanonen fick hon bemöta riksdagsledamotens påhopp om hennes ursprung. Liljestrand kändes berörd, och beskrev att Stegruds inlägg var både märkligt och oklart.
Därpå möttes Svenska Dagbladets borgerliga politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och Richard Sörman från SD:s Youtube-kanal Riks i en debatt om huruvida inlägget var rasistiskt eller inte.
Rasistisk underton
Tyvärr lyckades ingen av debattörerna säga att inlägget var det.
Därför får väl jag säga det: Jessica Stegruds tweet har en rasistisk underton.
Stegruds kommentar var ett tydligt exempel på den dolda vardagsrasism som människor i vårt land möter dagligen.
Det är människor som konstant får frågan ”var kommer du ifrån då, egentligen” trots att man pratar perfekt svenska.
Det är att bli stoppad av polisen och kontrollanter oftare än sina blonda vänner.
Det är att alltid ha svårare att komma in på jobb, klubbar eller bostadsmarknaden på grund av sitt utseende eller efternamn.
Det är att, trots att man är född och uppvuxen i Sverige, ändå aldrig riktigt bli sedd som svensk.
Del av ett mönster
För en person som inte levt ett sådant liv kan Stegruds kommentar ses som ofarlig. Men för den som konstant blir misstänkliggjord är den del av ett mönster.
För att göra det tydligt: ponera att Parisa Liljestrand och Lawen Redar varit blonda, blåögda och hette Petra och Linda istället. Hade riksdagsledamoten då twittrat som hon gjorde?
Nej.
