Gömda mamman ”Lisa”: måste bli enklare att lämna
36 000 kvinnor lever med skyddad identitet – en fördubbling
Lisa heter egentligen något annat. I åtta år har hon och hennes tre barn levt med skyddad identitet sedan de lämnade hennes våldsamma exman.
– Det kunde vara brödsmulor på bordet som han blev väldigt arg för. Till slut visste jag att det var på liv och död. Han försökte knuffa ner mig för en stentrappa och han låste mig ute när han var våldsam mot min dotter, säger hon till Aftonbladets ledarsida.
Ingen får veta var Lisa egentligen bor. Ingen kan hitta henne på sociala medier. Hennes barn kan varken finnas med på skolfoton eller använda sina riktiga namn när de träffar nya kompisar.
Varje år flyr ett stort antal kvinnor från våldsamma förövare. På bara tio år har antalet som lever med skyddade identiteter fördubblats till 36 000. De allra flesta är precis som Lisa och hennes barn på flykt från ett farligt ex.
Det värsta var hur våldet gick ut över barnen, berättar hon med gråten i halsen. Minnesbilden av hur den minsta sonen gömde sig i garderoben med händerna för öronen när mannen blev våldsam ger henne fortfarande dåligt samvete.
Hon berättar om händelsen som avgjorde hennes och barnens öde. Om den kvinnliga polisen som såg till att en anmälan gjordes och att Lisa och barnen fördes till ett skyddat boende. Tiden efter var tung, inte minst för barnen.
– Min dotter betalade ett väldigt högt pris. Hon hade torgskräck och var rädd i skolan. För min yngsta var det svårt att förstå att han inte kunde berätta var han bodde eller att kunna använda sitt riktiga namn, säger ”Lisa”.
På många sätt hade det varit lättare att stanna kvar. Precis allt har nämligen varit svårt sedan den dagen. Den krångliga byråkratin kring att få skyddad identitet, okunskapen bland myndigheter och rädslan att hittas. För att inte tala om den oerhörda pressen att klara sig ekonomiskt. Det är mycket som ska orkas med samtidigt som menen efter ex-mannens ständiga kontroll, våld och nyckfullhet finns kvar i kroppen.
Lisa har kontakt med många kvinnor som nyligen har lämnat våldet. Hon vill gärna hjälpa andra. En sak är tydlig, männen har nästan alltid kontroll över deras pengar och ekonomin står ofta i vägen för att ens överväga att lämna. Därför måste det bli enklare att få praktisk hjälp.
– Man borde ge kvinnorna ersättning när de har lämnat och man borde hjälpa dem att kunna flytta. I dag kan man få hjälp från Socialtjänsten, men då får man låna pengar som man sedan ska betala tillbaka.
Frågan är varför det ska krävas så mycket av kvinnor som Lisa för att lämna våldet. Hur politikerna kan med att blunda för detta, när alla vet vad som står på spel. Det vore minst sagt på tiden att de börjar stå på de våldsutsattas sida i stället för på våldsutövarens.
Samtidigt har kvinnor som Lisa inget annat val än att fortsätta anpassa hela sin värld efter den våldsamma exmannen. Allt medan han kan han leva på precis som vanligt.