”Vi tar hand om äldre, ingen tar hand om oss”
Kommunals ordförande: Svantesson har glömt välfärden
Vi hade tänkt promenera runt på äldreboendet och prata med de anställda, men det blir inget med den saken. I stället blir Kommunals ordförande Malin Ragnegård och undersköterskorna inhysta i ett mötesrum med neddragna persienner. Stolar flyttas snabbt om för att göra plats för fler, fötterna gnisslar mot det spräckliga linoleumgolvet.
Ragnegård hinner knappt börja berätta om det nya avtal som slutits med arbetsgivarna i Sveriges kommuner och regioner, SKR, innan det är händer i luften.
Lönerna är för låga, erfarenhet lönar sig sällan. Undersköterskornas uppgifter blir bara fler och fler – cheferna vill att de ska vara sjuksköterskor, vaktmästare och lokalvårdare i ett. De förväntas byta glödlampor, städa rummen, beställa färdtjänst och göra hälsokontroller. Tills nyligen behövde de bära upp tunga leveranser från gatan.
Arbetet var tufft nog redan tidigare. När chefen dessutom snålar med bemanningen blir det omöjligt.
Nu kostar kaffet hundra kronor paketet, löneökningarna räcker inte, säger en av undersköterskorna uppgivet. Övriga runt bordet instämmer.
Malin Ragnegård vet hur det är att behöva vända på varje krona. Hon har själv tvingats välja mellan att gå till tandläkaren och att köpa vinterkläder, när pengarna inte räckt till båda. Efter att mötet är över berättar hon om sin bakgrund inom LSS, som personlig assistent och på gruppbostad.
– Jag har varit där själv, att jag inte haft några marginaler över huvud taget. Och somnat med ångest.
Ragnegård är gift med en undersköterska. De har inte alltid ”haft det så fett”, utan behövt vända på varje krona i slutet av månaden.
– Det gör någonting med en när man har de erfarenheterna. Man påminns om dem hela tiden när man träffar medlemmar som lever i liknande situationer, säger Ragnegård.
Finansminister Elisabeth Svantesson har just presenterat regeringens vårändringsbudget. I den går nästan hälften av pengarna till ett utökat rotavdrag.
– Det är ju ett hån, otroligt provocerande. Välfärden är helt utlämnad. Vårbudgeten är som en kopia av höstbudgeten, den är till för rika män. De som har de minsta marginalerna får ingenting över huvud taget.
Ragnegård lyfter två politiska åtgärder som skulle göra vardagen lättare för Kommunals medlemmar: avskaffa karensavdraget och inför tydliga riktlinjer för bemanning i bland annat äldreomsorgen.
– Det måste finnas någon minimibegränsning för hur lite personal man kan ha för att ta hand om väldigt sjuka, ofta multisjuka, äldre människor.
Sådana satsningar och långsiktiga investeringar är politikerna sällan intresserade av, säger hon. De föredrar snabba åtgärder som kan leda till bra rubriker. Men för att fler ska vilja stanna i vård- och omsorgsyrken måste det bli en förändring.
I slutet av mötet på äldreboendet vill en av undersköterskorna göra ett medskick till Aftonbladets läsare.
– Vi jobbar med människor och tar hand om de äldre, men ingen tar hand om oss. Ni kommer alla hamna här till slut, börja bry er innan det är för sent, säger hon.