Kanske har Kristersson bara en förskräcklig otur
”Han har ibland ett omdöme från helvetet”
Känner du till ”Peters princip”?
Det är spaningen att alla till slut blir befordrade till en nivå där de inte längre klarar jobbet. Där fastnar de. Vilket betyder att alla större organisationer efter hand kommer att styras av personer med fel arbetsuppgifter.
Jag har börjat tänka att detta är en underskattad förklaring till svensk politik.
Peters princip formulerades av utbildaren och psykiatern Laurence Peter 1969 och var från början en form av satir. Problemet var att han kom lite för nära sanningen.
I en hierarkisk organisation gör du karriär för att du var bra på ditt förra jobb. Ebba Busch var exempelvis en fantastiskt oppositionspolitiker. Hon gick genom rutan och var mästare på kommunikation. Ulf Kristersson också. Johan Pehrson kunde äta korv som få.
Men, noterar Laurence Peter, ju högre upp i organisationen du kommer är det helt andra saker som efterfrågas. Kanske var du bra på kommunikation i ditt förra jobb, eller att äta korv, men måste behärska stora mängder detaljer i ditt nya.
Eller formulera noggranna promemorior med politiska förslag. Eller lyssna på forskare, och följa deras råd.
Krasch.
Kanske kan vi tala om ett mönster. I veckan hade SVT:s ”Politikbyrån” ett samtal med några högermän om regeringens krishantering efter Henrik Landerholms borttappade papper. De var inte imponerade.
– Socialdemokraterna tenderar på att vara skickligare på att få sådana här saker att försvinna ur debatten, sa Henrik Jönsson, högerdebattör.
Sannolikt har de rätt. Samtidigt var det nog inte helt enkelt. Det handlade nämligen inte bara om yta.
Henrik Landerholm skyller glömskan på sin arbetsbelastning som nationell säkerhetsrådgivare. ”Det värsta jobbet jag någonsin haft” kallade han det i domstolen.
– Det är först när man kliver av som man inser hur galet det här var och hur lite stöd jag hade, till skillnad från andra medarbetare i Regeringskansliet, sa Henrik Landerholm.
Enligt Dagens Nyheter slog han larm om arbetsbelastningen till sin arbetsgivare, alltså statsministerns eget kansli. Eftersom Ulf Kristersson var Landerholms chef faller kritiken direkt tillbaka på statsministern. Arbetsmiljön är arbetsgivarens ansvar.
Försök krishantera det.
– Det väcker frågor om det är en rimlig och effektivt fungerande organisation, muttrade försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S).
Jo tack. Och alltså statsministerns ansvar.
När krisen väl var ett faktum satt Ulf Kristerssons egen personal i stället och spred desinformation till medierna med hjälp av Henrik Landerholms konto på X.
Men det började inte med veckans rättegång. Förra moderatledaren och landshövdingen Anna Kinberg Batras kompisrekrytering med en lapp på en anslagstavla var följetong i medierna tills hon fick avgå. Sedan gav Kristersson henne ett nytt toppjobb som utredare för länsstyrelsen, alltså samma myndighet hon nyss åkt ut ifrån.
Det finns dessutom fler säkerhetsproblem än Landerholm. Nästa säkerhetsrådgivare fick sluta innan han ens hunnit börja. Hemlig information om var ministrarna befinner sig har läckt via livvakternas träningsapp.
Och sommaren dominerades av Expos avslöjande om migrationsminister Johan Forssells sons koppling till nazistgrupper. Som Säkerhetspolisen inte visste något om.
Regeringen har inte koll, blir intrycket.
Men hade högermännen i SVT rätt? Skulle Magdalena Anderssons parti ha skött detta bättre?
Ingen aning.
Men för några år sedan tryckte Socialdemokraterna upp ett klistermärke med texten ”Tillväxt sedan 1889”. Det fanns även som kylskåpsmagnet.
Möjligen var det Thomas Östros (S) idé men någon hade alltså suttit och räknat på tillväxten varje år sedan Socialdemokraterna grundades 1889 och jämfört med borgerliga regeringar.
Resultatet var brutalt. Borgerligheten lyckas i princip varje gång köra ekonomin i botten. Självklart skyller de ifrån sig, men mönstret upprepar sig lika pålitligt som ett urverk.
Varje gång högern får makten blir det ekonomisk kris, lägre tillväxt, högre arbetslöshet och krigsrubriker i välfärden. För Socialdemokraterna var det tvärtom – tillväxt sedan 1889.
Varför välja den som ständigt har otur? brukade Göran Persson (S) fråga, och spänna ögonen i publiken.
Kanske ligger det något mer i kylskåpsmagneten än man först kan tro. En syn på politik där själva poängen inte är kommunikation och yta utan politiskt innehåll, reformer och utredningar. Att politiken ska vara ett vardagens hantverk snarare än som Carl Bildt (M) sa ”skapande statskonst”.
De flesta i dagens regering och regeringskansli har någon form av kommunikationsbakgrund. Som de säkert var jättebra på. Från PR-byråer eller partikanslier. Jag räknar till ganska få riktiga jobb.
Om man utgår från Peters princip kanske detta var ett misstag. När du prioriterar snygg yta över innehåll är risken att det slutar med ingetdera.
Som veckans presskonferens om kärnkraft, regeringens viktigaste vallöfte. Paketeringen var briljant. Men själva beskedet var att det kanske kommer byggas ”små modulära kärnkraftsreaktorer” tidigast 2035.
Om tio år. Kanske.
Själva tekniken finns inte kommersiellt än. Men visst, lycka till.
Även under denna borgerliga regering har ekonomin gått åt skogen, tillväxten är låg, arbetslösheten hög och matpriserna stiger i raketfart
Inför våra ögon faller regeringen dessutom sönder om Gaza.
– Han har ibland ett omdöme från helvetet, säger en högt uppsatt källa i Moderaterna om Ulf Kristersson till Aftonbladet.
Vice statsminister Ebba Busch och utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) bråkar inför öppen ridå.
– Ebba Buschs agerande sänker helheten för regeringen och hon underminerar Maria Malmer Stenergard, säger en källa till Aftonbladet.
Och vem faller det tillbaka på?
Jo, just det, lagledaren Ulf Kristersson.
Kanske ska Moderaterna trycka upp en egen kylskåpsmagnet till valet.
”Otur sedan 1904".
Rösta på oss.