Landerholms glömska en mardröm för Kristersson
Nationell säkerhet är inte regeringens grej
Henrik Landerholm är omvittnat trevlig.
Han var en av Moderaternas tyngsta försvarspolitiker, med tio år i riksdagen varav fyra som ordförande i försvarsutskottet. Han har även lång erfarenhet som tjänsteman, ambassadör och rektor för Försvarshögskolan.
När Ulf Kristersson efter valet inrättade den nya posten som nationell säkerhetsrådgivare var han sannolikt självskriven.
Utom på en punkt. Han är barndomsvän till statsministern.
Alla som är någorlunda kunniga om hur regeringskansliet fungerar insåg naturligtvis vilka intressekonflikter detta skulle bädda för.
I dag inleddes rättegången mot honom för vårdslöshet med hemlig uppgift. Han nekar till brott.
Den nationella säkerhetsrådgivaren är en idé hämtad från USA, där The National Security Advisor har en central roll i regeringen.
Men Sverige är ingen republik och statsministern är ingen president att ge råd till, även om Ulf Kristersson verkar tro det.
Henrik Landerholms post var från början en främmande fågel i ett regeringskansli som i praktiken är en stabsorganisation till regeringen.
De myndigheter som i USA står direkt under presidentens befäl är i Sverige självständiga stuprör som sköter sig själva. Svenska tjänstemän är också självständiga och det finns ett uttryckligt förbud mot ministerstyre.
Ulf Kristerssons mål med den nationella säkerhetsrådgivaren var att flytta makt från utrikesdepartementet och försvarsdepartementet till hans eget kansli, statsrådsberedningen. Dessutom skulle det gå snabbt, vilket har skapat en väldig oreda.
Att Henrik Landerholms slarv läckte till media beror sannolikt på detta. Stora förändringar skapar alltid gnissel och sura miner. Och att styra regeringskansliet är ungefär lika enkelt som att valla katter på grönbete.
Utan koppel.
Och det är just därför Henrik Landerholms borttappade papper är en sådan mardröm för Ulf Kristersson. Historien ger en unik inblick i hur statsministern missköter både sitt eget kansli och Sveriges nationella säkerhet.
Att Henrik Landerholm glömde sin telefon på Ungerns ambassad och anteckningar på Sveriges Radio var inte bra.
Men att han glömde hemliga handlingar kring de svenska Natoförhandlingarna på en kursgård är faktiskt en katastrof.
Att dessa handlingar sedan hittades av en städerska som kan ”knytas till den våldsbejakande extremistiska miljön” är närmast osannolikt illa. Städerskan ifråga har fått 15 000 kronor från en man, medborgare i Ryssland, som Säpo har koll på sedan tidigare.
Och de hemliga pappren är sedan dess borttappade.
Enligt en promemoria från Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, är handlingarna så hemliga att de skulle kunna skada landets försvar eller ”vålla fara för Sveriges säkerhet” om de röjs, det avslöjar DN i dag.
Vilket alltså har skett.
Dessutom försökte statsministerns eget kansli vilseleda både allmänhet och medier när skandalen avslöjades. Bland annat spökskrev man felaktiga tweets i Landerholms namn.
Detta var uppenbarligen oerhört viktigt för Ulf Kristersson själv. Det finns en orsak till att man inte ska anställa barndomsvänner.
Oavsett om åklagaren lyckats bevisa att Landerholm begått något brott så finns de politiska konsekvenserna kvar. Och listan på säkerhetsproblem på senare tid är ganska lång.
Även nästa nationella säkerhetsrådgivare, Tobias Thyberg, fick sluta efter att olämpliga bilder upptäckts. Som inte statsministern känt till.
Migrationsminister Johan Forssells son visade sig i somras kunna kopplas till nazistgrupperingar, utan att Säkerhetspolisen visste något.
Regeringens livvakter har i en träningsapp av misstag lagt ut information om var ministrarna befinner sig på nätet. Utan att någon haft koll.
När S efter skandalen med SD:s trollfabrik krävde att SD:s personal i regeringskansliet ska säkerhetsprövas, blev svaret ett stilla mummel från statsministern.
Och det senaste är diskussionen om hur Ulf Kristersson själv använder AI-verktyg som bollplank. Säkerhetsexperter har varnat för läckage av känslig information. Eftersom dessa plattformar har amerikanska ägare är de även en guldgruva för den som vill kartlägga regeringen.
Sammantaget ger det bilden av en regering som genar i kurvorna när det kommer till nationell säkerhet, som slarvar och har allmänt dålig koll.
Eftersom säkerhetsfrågorna står högt på dagordningen i valet nästa år är det dåliga nyheter för statsministern. Ulf Kristerssons plan var att gå till val på att han är mannen som fick Sverige in i Nato.
Risken är att väljarna förknippar honom med helt andra saker.