Pål Jonsons malande ger hopp om Ukraina
Trumpchocken har lagt sig
Det står en riktigt fet, svart Volvo parkerad utanför Kulturhuset. Solen blänker mot den mörka vindrutan, men bilen ser tom ut, försvarsminister Pål Jonson (M) har redan gått in. Om en vecka har det gått fyra år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Europaparlamentet i Sverige har bjudit in Pål Jonson för att prata om det politiska slagfältet.
Han pratar mycket om Ukraina, men inte särskilt mycket om politik. Det hade lika gärna kunnat vara någon i uniform från Försvarsmakten som höll låda. Jonson maler på om robotar, pjäser och ammunition. Donald Trump nämner han knappt vid namn, men då och då kommer ”den nya administrationen” på tal, land specificeras icke men alla förstår vem som menas.
Det är väl Jonsons grej, han är liksom inte särskilt politisk. Det är kanske därför även vänstermänniskor tycker så mycket om honom.
Förändrat hela Europa
De senaste fyra åren har förändrat resten av Europa nästan lika mycket som de har förändrat Ukraina. Omställningen har gått i en rasande fart. Budgetar har stuvats om för att göra plats för försvarssatsningar, politiska relationer har vänts upp och ner.
Inom EU har Polen gått från att vara bråkstake till att bli en stabil partner, medan Ungern och Slovakien blivit värre än någonsin. Tyskland har vågat ta ett kliv fram i försvarsfrågorna, det är inte Merkelnivå på ledarskapet ännu, men det märks att landet utgör en femtedel av EU:s befolkning och en fjärdedel av dess ekonomi.
Nya koalitioner
Framför allt har relationen till USA – ”den nya administrationen” – försämrats markant. Men nu börjar chocken gå över i acceptans och handling. Genom en ”koalition av frivilliga”, som består av 35 länder inklusive Ukraina, planerar man aktivt för en framtid efter kriget. Där samarbetar EU-länder med bland annat Storbritannien, Kanada, Australien, Japan, Nya Zeeland och Turkiet. Syftet är att stärka Ukrainas inflytande över fredsprocessen och erbjuda säkerhetsgarantier efter att ett framtida avtal skrivits under.
Stödet till Ukraina handlar om gemensam säkerhet och strategi. Men det är också en fråga om medmänsklighet och anständighet, säger Pål Jonson på Kulturhuset. Fyra år in i kriget är det viktigare än någonsin att komma ihåg.
Ukrainarnas lidande är enormt. Men Ryssland har inte uppnått sina mål. De länder som sluter upp bakom Ukraina gör det målmedvetet – med blickarna fästa på en tid bortom kriget. Det inger lite hopp.
