I SVT får högertyckarna debattera med sig själva
Vänstern måste sluta försvara SVT och SR
I onsdags hade SVT Aktuellt debatt om Sveriges Radio. SR är – återigen – i blåsväder eftersom högern anklagar dem för att luta åt vänster.
Exemplet denna gång är att SR-journalisten Mårten Arndtzén fått ändrade arbetsuppgifter efter att, vad det verkar, offentligt uttryckt politiska åsikter. Anställda i public service har särskilda krav på sig att inte ta politisk ställning i frågor de rapporterar om. Man kan tycka att reprimanden mot Mårten Arndtzén är lite kissnödig från SR. Läser man hans inlägg är de visserligen uppenbart politiska, men sticker knappast ut.
Mårten Arndtzén blir nu martyr för den höger som hela tiden försöker kleta ”vänster” på SVT och SR i syfte att vrida public service åt höger. Kampanjen brukar vara framgångsrik, så även nu.
Till debatten i Aktuellt i frågan bjöd SVT bara in en ledarskribent, Peter Wennblad, från Svenska Dagbladets moderata ledarredaktion. Han fick diskutera ämnet med sig själv.
Från vänster bjöds ingen in. Nada. På andra sidan debattbordet var det tomt.
SVT tänker säkert att de sänker konfliktnivån i debatten. Något de helt klart lyckades med. Alla debattörer var överens.
De rödgröna partierna representerar halva befolkningen men inte en enda politiker, ledarskribent eller debattör var kvalificerad att ge en annan bild.
Myten, som Peter Wennblad vältaligt och i eget majestät fick utveckla, handlar om att public service är del av ett vänsterliberalt etablissemang som undertrycker olika högerröster.
Forskningen visar att detta är fel. Men strategin används av högerpopulister oavsett land. Donald Trump kallar riktig media konsekvent för ”fejkade nyheter” och på samma sätt agerar Sverigedemokraterna i Sverige, AfD i Tyskland, extremhögern i Frankrike och så vidare.
Steve Bannon, Trumps tidigare strateg, har rakt ut beskrivit media som ”oppositionspartiet”.
Det är detta som diskussionen egentligen handlar om.
En annan faktauppgift som hade gett tittarna lite mer sammanhang är att SR har gjort precis samma sak förut – mot vänstern. Minns exempelvis jättedebatten om uppropet ”Vems SR?”, där flera medarbetare fick begränsade arbetsuppgifter efter att offentligt tagit ställning mot rasism.
Den senaste mandatperioden har det blivit allt mer så här både i SVT och SR. De röster SD och högern ogillar har efterhand försvunnit. Balansen har tippat till högerns fördel på ett sätt jag aldrig varit med om under mina snart 16 år på Aftonbladets ledarsida.
Mer kontroversiella vänsterdebattörer, eller åsikter, har nästan försvunnit helt. Utom när de kritiseras eller högern är arga på dem. Som Greta Thunberg, klimat- eller fredsaktivister.
Palestinarörelsen, som hade demonstrationer över hela landet i ett par års tid, syntes nästan bara när moderata statsråd skällde på den och Ebba Busch beskrev den som ett demokratihot. Inte ens vid de två tillfällen när personer körde bilar rakt in i Palestinamöten blev det någon uppmärksamhet. Om inte mindre tidningar som Proletären och ETC rapporterat skulle attackerna nog ha tystats ner helt.
Att Peter Wennblad får debattera med sig själv blir som en parodi över ett public services ryggrad. Cheferna är så extremt ängsliga över kritik från regeringsunderlaget. De överkompenserar tills de slagit knut på sig själva.
Men det är också del av någonting större. Och demokratiskt farligare.
Genom att ständigt kritisera SVT och SR för att vara ”vänster” har högern faktiskt lyckats ändra hur public service numera arbetar. Ämnesvalen och vilka som bjuds in verkar styras av debatten på Elon Musks plattform X. Det är sällan något diskuteras utan att skärmdumpar på X-inlägg flimrar förbi i rutan.
X ger en helt snedvriden bild av svenska folkets åsikter och intressen, som sedan blir utgångspunkt för en allt mer högervinklad nyhetsvärdering.
I går följde så Sveriges Radio upp Aktuellts ”debatt”. I Studio Ett fick vi därför lyssna till liberala Expressens ledarsida och liberala Dagens Nyheter ledarsida.
Tänkvärt.
Från vänster brukar vi ständigt försvara public service. Den halva av befolkningen som röstar rödgrönt har ofta högt förtroende. Det är en allt mer missriktad kärlek. Sedan SD fick makten tillsammans med högern har innehållet förändrats.
De rödgröna rösterna hörs allt mer sällan. Särskilt de som SD och M ogillar mest. SVT och SR är numera i huvudsak intresserade av att nå tittare och lyssnare med lågt förtroende för media.
Bland partierna till vänster är hoppet gott om att valet i höst går att vinna.
Jag är inte lika säker. När det politiska intresset ökar närmare valet är det nämligen till SVT och SR många kommer att vända sig för information.
Och de kommer att mötas av detta.