Macrons vansinne borde inspirera fler
Regeringskrisen är inte bara ett misslyckande
Det kan bli en pinsam dag för den franska regeringen. Premiärminister Michel Barnier riskerar att tvingas avgå. Det är det högerextrema partiet Nationell samling som krokat arm med vänsterkoalitionen Folkfronten och väckt misstroendeomröstning. Tillsammans har de majoritet i parlamentet.
Konservativa Barnier blev president Emmanuel Macrons parhäst efter parlamentsvalet i somras. I Europa är han mest känd som mannen som rodde EU:s Brexitförhandlingar med Storbritannien i hamn. Kanske förväntade sig Macron att Barnier på liknande vis skulle lyckas trolla igenom en impopulär budget.
Rundade parlamentet
Macron och Barnier har haft som mål att ta itu med den höga franska statsskulden. Men med populistpartiernas majoritet var det omöjligt att få igenom detta i parlamentet. Barnier valde därför att runda dem. Med hjälp av en artikel i konstitutionen kunde han pressa igenom en ny budget för socialförsäkringar utan omröstning.
Nu riskerar han att bli den mest kortlivade premiärministern i det moderna Frankrikes historia. Det vore inte bara en pinsam historia för Barnier – det skulle försätta landet i totalt politiskt kaos.
Arrogant president
Emmanuel Macron har länge fått kritik för att vara en frånvarande president, mer upptagen av sina storslagna planer på EU-nivå än av sin egen befolkning. Det ligger definitivt något i anklagelserna. Macron har varit arrogant och upptagen av grandiosa visioner för Europa. Han är en risktagare av rang med fäbless för det drastiska och oväntade, som när han plötsligt kallade till nyval efter att ha gjort ett dåligt resultat i EU-valet i somras.
Resultatet blev en flopp för Macrons parti och succé för vänsterkoalitionen och de högerextrema. Men Macron fortsatte på det arroganta temat, ignorerade resultatet med motiveringen att OS i Paris inte fick störas av politiskt krångel, och tillsatte till slut en konservativ premiärminister. Nu biter det honom i baken.
Har visioner
Men det finns trots allt något uppfriskande med Macrons storhetsvansinne. Han är en av få politiker som faktiskt vill något med EU. Macron tror på Europa, har visioner och gör allt han kan för att få dem att bli verklighet. Det må vara arrogant och det resulterar emellanåt i magplask, men han spelar alltid enligt reglerna och utan att ge efter för populistiska impulser. Det senare gör honom unik i dagens politiska klimat.
Man kan tycka att misstroendeomröstningen är rätt åt Macron och Barnier. Presidenten prioriterade EU över sitt eget land. De har valt att ta stora risker för att få igenom en impopulär politik. Kanske blev de övermodiga.
Men Emmanuel Macron har gjort stort avtryck på hela EU med sina optimistiska visioner och sin handlingskraft. Vi skulle behöva fler sådana politiker, inte minst i Sverige – med eller utan storhetsvansinnet.
