Benjamin Dousa vill nog ha Ulf Kristerssons jobb
Första trumpetstöten i M:s eftervalsdebatt
Publicerad 2025-09-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Den öppna svenskheten framstår inte längre som så öppen”, skrev bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) bittert på DN:s kultursida i helgen.
Han var förbannad på att Jessica Stegrud i förra veckan kallade det ”talande” att ”en svenskfödd kurd och en perser” diskuterade kulturkanonen i SVT:s Aktuellt.
Den ”svenskfödda kurden” var Socialdemokraternas Lawen Redar och ”persern” kulturminister Parisa Liljestrand (M). Som uppenbarligen inte var tillräckligt svensk för att få prata om kulturkanon i tv.
”Öppen svenskhet” är SD-svenska för när någon ska räknas som svensk. För renodlat rasideologiska partier är svenskheten nedärvd och genetiskt definierad. Är du inte vit och har rötter här sedan många generationer är du inte svensk.
SD har försökt mjuka upp den rent rasistiska definitionen. Enligt partiets officiella ideologi kan människor bli svenskar om de lär sig svenska, integrerar sig och lämnar sin gamla identitet bakom sig. Men det är mest bländverk.
Lawen Redar, Parisa Liljestrand och för den delen Benjamin Dousa är naturligtvis svenskar. Men så ser egentligen inte SD på saken. Partiet har tagit sig rätten att sätta gränser för andra människors identitet.
Du är i deras värld inte svensk bara för att du är medborgare och känner dig som svensk – utan först när SD har godkänt dig. Det Jessica Stegrud skrev är bara en fortsättning av samma logik.
Och här skaver naturligtvis Benjamin Dousas kritik rejält. Han är bistånds- och utrikeshandelsminister tack vare Jessica Stegrud. Han har helt rätt i sin artikel i DN – den ”öppna svenskheten” är helt godtycklig – men vad är nytt i detta?
Första gången jag gjorde en längre intervju med Benjamin Dousa var från M:s partistämma 2017. Han var då ordförande för Moderata ungdomsförbundet och beskrev politiken för Moderaterna som ett tvåfrontskrig mot S och mot SD.
Den analysen kastade han snart överbord för att bli en av de ivrigaste förespråkarna för ett samarbete mellan M och SD. Så blåste vindarna då. Och han surfade på tidens våg hela vägen till regeringen.
Därför blir hans artikel i DN också ett tecken i tiden. En första trumpetstöt inför eftervalsdebatten. Håller vindarna på att vända igen?
Ulf Kristerssons problem är tydliga. Unga vill inte längre rösta höger. I storstäderna ogillar väljarna Sverigedemokraterna. Och Jimmie Åkesson ställer krav på ministerposter.
Som det ser ut just nu kommer Ulf Kristersson sannolikt förlora valet om ett år. Benjamin Dousa är en av de personer som kan efterträda honom. Att han själv vill råder det knappast någon tveksamhet om.
Det vore på många sätt en annan höger än idag. Vilka vägar öppnas i så fall? Bäst att vara ute i god tid.
Uppenbarligen har fler tänkt tanken. När Ulf Kristersson tappade i förtroende i somras sa anonyma M-röster till medierna att det var Benjamin Dousas fel.
Sådant brukar inte vara en slump.
Inte ministrar som skriver kulturartiklar heller.