Åkesson surar när Sverige visar upp sig
Pinsamt att han nobbar Nobelfesten
Ikväll är det festernas fest i Stockholms stadshus. Årets Nobelpristagare ska firas och vetenskapen och litteraturen hyllas. Som vanligt är den svenska gräddan på plats och alla partiledare har bytt kostymen mot frack och långklänning.
Alla utom Jimmie Åkesson.
För ett år sedan ändrade Nobelstiftelsen sin praxis och beslutade att bjuda in även Sverigedemokraternas ordförande. Men Åkesson väljer att sura och tackar nej till festen när Sverige ska visa upp sig för världen.
Ändrad praxis
– Vi ser att vi lever i en stadigt mer polariserad värld. Nobelpriset representerar motsatsen till polarisering, nationalism och populism. De prestationer vi belönar de förutsätter öppenhet utbyte och dialog mellan människor och mellan nationer och vi önskar att bidra till mer av den dialogen, har Nobelstiftelsens vd Vidar Helgesen förklarat omvändningen.
De flesta tycker nog att den hållningen är rimlig. Tiden för när det gick att ignorera högerextrema och populistiska åsikter är förbi. De har vuxit sig alldeles för kraftiga och inflytelserika för det.
Att Jimmie Åkesson nobbar kvällens stora fest talar för sig själv. Det är ett barnsligt beteende som visar att han sätter den egna prestigen före Sveriges anseende.
Svartmålar Sverige
Nyligen deltog jag i ett seminarium arrangerat av näringslivsorganisationen Almega. Ämnet handlade om Sverigebilden. Samtalet utgick från en skrift som Almegas näringspolitiska expert, Fredrik Segerfeldt, har satt ihop och som heter ”8 myter om Sverige”.
Den är sammanfattningsvis en märklig svartmålning av dagens Sverige. Vi är inte ett av världens rikaste länder, är en av myterna som Segerfeldt vill krossa. För att bevisa det jämför han ”köpkraftsjusterad BNP per capita”.
Det är ett ekonomiskt mått som används för att jämföra levnadsstandarder och ekonomisk produktion mellan olika länder på ett mer rättvist sätt.
I Segerfeldts uppställning hamnar Sverige på sista plats. Då har han valt ut 18 ”länder”, däribland Macao och Hongkong som tekniskt sätt inte är länder.
Skatteparadis som Luxemburg och San Marino hamnar också före Sverige. Det gör även oljediktaturer som Quatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien.
Världen består av 200 länder. Segerfeldt har handplockat ett par som passar in i hans tes. I själva verket är Sverige ett väldigt rikt land.
Föredrar MC-västar
Andra myter som skulle krossas är att vi har en framstående industri eller är berömda för våra framgångsrika industriföretag. Hur kan det vara en myt? Förutom för Almega då, som väl borde vara intresserade av att framhäva svenska företag.
Vi som bor här vet att det människor känner till om Sverige utomlands är – förutom Zlatan och Abba – företag som IKEA, Spotify och Ericsson. Visst, många tror de är från Schweiz men ändå. Norge har sin olja och Danmark har sitt Lego och sin Ozempic. Men de har inte Sveriges mångfald och innovationsförmåga.
Och de har inte den stora Nobelfesten.
Svensk höger har i årtionden svartmålat ”DDR-Sverige”, trots att vår modell byggt ett av världens bästa – och rikaste – samhällen. Det är både sorgligt och faktaresistent.
Men om Jimmie Åkesson vill sura ikväll får han väl göra det. Med tanke på hans egna fester verkar han föredra sällskap i MC-västar framför vetenskapsmän som förändrar världen.
***