Mia Parnevik lyfter på tabun kring klimakteriet
Svantesson lovade bättre vård – lurat kvinnor
När finansminister Elisabeth Svantesson (M) presenterade höstens budget blev hon lite personlig.
Det var när hon skulle berätta om regeringens ”satsning på kvinnohälsa och klimakteriet”.
– Nu är min stab orolig att jag ska prata om klimakteriet, sa hon under presskonferensen.
– Det kan bero på min ålder, men jag tycker det är en helt underskattad fråga, fortsatte hon.
Nog låter det som en onödigt ängslig stab hon omger sig med. För finansministern har helt rätt: detta är en underskattad fråga.
Onödigt lidande
Trots allt kommer halva befolkningen någon gång att gå igenom klimakteriet. Sju av tio kvinnor mellan 45 och 60 år får någon form av klimakteriebesvär.
Var tredje kvinna upplever så stora problem att de söker vård.
Det kan handla om vallningar, värk och sömnstörningar. Nedstämdhet och depressioner är också vanligt. Den svenska sjukvården fångar inte alltid upp att symptomen beror på klimakteriet.
Det gör att kvinnor blir felbehandlade och utsätts för onödigt lidande.
Parneviks depression
I en ny bok, ”Leka livet” (Mondial förlag), berättar tv-personligheten Mia Parnevik om sina svåra klimakteriebesvär. I 40-årsåldern upptäcktes cystor på livmodern som gav intensiva magsmärtor. Hon tvingades att operera bort livmodern och äggstockarna. Det ledde till att hon hamnade i klimakteriet från en dag till en annan.
För Dagens Nyheter berättar hon att den glada Mia var som bortblåst. Det gick så långt att hon ville ta sitt liv. Hon simmade ut i havet med tanken på att inte vända tillbaka. I sista stund ångrade hon sig – och fick senare hjälp att bli bättre.
Historier som Mia Parneviks är viktiga. Problemen har sopats under mattan för länge. Gamla tabun måste bort. Det behövs ett kompetenslyft i vården för att kvinnor ska få hjälp i tid.
”Satsning” blev nedskärning
Nyligen kom Socialstyrelsen för första gången med nationella riktlinjer för klimakteriebesvär. Ett av budskapen är att vården behöver erbjuda fler kvinnor hormonbehandling. Men också att primärvården behöver tänka ”klimakteriet” oftare när kvinnor söker vård i medelåldern.
Politiken behöver givetvis stötta med resurser. Elisabeth Svantesson nämnde en satsning. Men enligt Sveriges Kvinnoorganisationer, SKO, handlar det i själva verket om en nedskärning.
Tidigare har det lagts 1,7 miljarder per år på kvinnosjukvård. Under 2026 lägger regeringen visserligen 2 miljarder på området. Men året därpå sänks anslaget till 1 miljard.
Elisabeth Svantesson verkar ha ett genuint engagemang i frågan.
Men som det är nu framstår hennes löfte mest av allt som en bluff.
