Stefan Olafsson hade inte blivit advokat i dag
Jag minns hans stirriga pundarblick
GÖTEBORG I Göteborg har Bok- och biblioteksmässan pågått i helgen. Bokbranschen är i ständig kris. Men under den sista helgen i september känns krisen avlägsen. På Svenska mässan är det fullt med folk som bär på tygkassar med böcker.
Det ser tungt, trångt och svettigt ut. Och helt underbart om man gillar böcker.
Liket lever!
I Bonniers monter saknas en av förlagets största succéer under hösten. Det är advokaten Stefan Olafsson självbiografi ”Uteliggaren som blev advokat” (Forum). Den är skriven tillsammans med ETC-journalisten Gustav Gelins känsliga penna.
Det är en bok som knappt fått några recensioner på kultursidorna. Men den tryckta upplagan är redan slutsåld, berättar en Bonnier-anställd i montern för mig.
I bokapparna får boken höga betyg av läsarna. Det är inte svårt att förstå varför. Stefan Olafssons livsberättelse är hisnande. Han berättar om ett tungt drogberoende och hemlöshet i decennier. Och sedan en vändning till att han i dag arbetar som advokat på en högt ansedd advokatbyrå.
Hur är det möjligt? Den frågan gör boken till ett vedträ i debatten om kriminalvård. Stefan Olafsson tror själv att hans resa knappt är möjlig i dag.
Men för lite drygt tio år sedan fick han chansen att plugga upp betygen när han satt inne på anstalt. Skriva högskoleprov och börja drömma om en bättre framtid.
Det ledde till höga betyg och en juristutbildning i Lund.
Jag minns Stefan Olafsson. Han var en karaktär i Stockholms gatumiljö och hängde ofta runt i Västerort där jag växte upp. Han såg läskig ut. En riktigt nedgången pundare med stirrig blick.
I boken säger han att han nog var Sveriges skickligaste cykeltjuv. Det krävdes mycket pengar för att ha råd med tio doser amfetamin varje dag.
Det finns inget rosa skimmer över tillvaron. Allt är skitigt och äckligt. Inga vänner går att lita på och runtomkring honom går personer under i skiten. Hiv, hepatit C och överdoser.
Stefan Olafsson säger att det var ren tur att han klarade sig. Tänderna pulveriseras i munnen, sår blir svåra infektioner. Venerna i armarna är sönderstuckna.
Men huvudet klarade sig osannolikt nog.
Det är tur, för annars hade han inte kunnat vara här och berätta.
Samma dag som den här texten skrivs har Socialdemokraterna och regeringen kommit överens om att hyra fängelseplatser i Estland. Svenska fängelser har blivit mer förvaring än vård. De beskrivs som brottsuniversitet som gör att folk kommer ut värre än de kom in.
Stefan Olafsson bok är en viktig påminnelse om vikten av riktig kriminalvård.
När jag nyligen var i norska Bergen för att skriva om stortingsvalet såg jag en bronsskulptur. Det är en man som sitter lutad mot en trapp med ansiktet bortvänt. Den heter ”Ingen är bara det du ser”.
Tänk om den svenska debatten om brott och straff kunde handla mer om det.