V:s hårda linje kan driva Andersson högerut
Riskerar historiskt självmål
Vänsterpartiet kommer fälla alla regeringar där de själva inte ingår. Det förklarade vice partiordförande Ida Gabrielsson på en presskonferens i går.
Annars blir det till exempel inget slopat karensavdrag, menade Gabrielsson när hon skulle motivera partiets ultimatum.
Men om V-ledningen stänger alla rimliga samarbetsvägar för den rödgröna oppositionen kan Magdalena Andersson tvingas söka sig högerut i stället.
Vänsterns krav på ministerposter leder då paradoxallt nog till att Sverige förs längre bort från den politik partiet vill se.
Svenska val blir oftast jämna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan så klart hoppas på att nå egen majoritet. Men att inte förbereda sig på några andra utfall vore djupt oansvarigt.
Centerpartiet kommer tids nog också att behöva ta ställning i regeringsfrågan. En ny undersökning från Sveriges Radio visar att 80 procent av valmanskåren tycker att partierna ska välja väg innan valet. Opinionsmätningarna talar också sitt tydliga språk – C-väljarna vill att Thand Ringqvist ska peka ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat.
När Annie Lööf såg sina siffror falla under valrörelsen 2022 blev hon nödgad att ta ställning för S-ledaren som regeringsbildare. Enligt medieuppgifter var Anna-Karin Hatt redo att ta samma kliv strax innan sin avgång. Om inte Thand Ringqvist vill riskera ett fiaskoresultat kommer hon till slut att nå fram till samma beslut.
C-ledaren kommer då säga att hon är redo att ingå i ett rödgrönt underlag som leder fram till en S-ledd regering, men att Vänsterpartiet inte ska få några ministerposter.
Då hamnar all press på Nooshi Dadgostar.
Att fälla Stefan Löfven 2021 var en sak. Då hade Vänsterpartiet stängts ute från allt inflytande. Men att gå till val på att göra detsamma när man faktiskt bjuds in som en fullvärdig del av ett samarbetsunderlag är något annat.
Om inte Magdalena Andersson vid en valvinst får ihop ett rödgrönt samarbete blir nästa parti att vända sig till Liberalerna. Förutsatt att de ens finns kvar i riksdagen. Går inte det väntar sannolikt nyval.
Eller samarbete med Moderaterna.
Det vore win-win för Centerpartiet, som fortfarande drömmer om den breda mitten. De är förmodligen glada åt Dadgostars kompromisslöshet.
Risken är också att en oresonabel V-ledning driver blockbytarväljare åt höger. Lagom till valet kan Liberalerna ha bytt partiledare igen och gett upp motståndet mot SD i regeringsställning.
En enad höger mot en splittrad vänster gynnar Tidöpartierna.
Ja, Januariavtalets ”förnedringsklausul” var bisarr. Sannolikt är den en anledning till att V nu känner ett behov av att ta i från tårna. Men tidigare misstag är inte en anledning att potentiellt välta ett framtida maktskifte – eller tvinga Socialdemokraterna att vända sig högerut.
Det är möjligt att V-ledningen försöker spela ett högt taktiskt spel – och att de i slutändan kan tänka sig att luckra upp de röda linjerna om så krävs. Kanske i utbyte mot en rad sakpolitiska vinster. Där skulle slopat karensavdrag kunna ingå.
Risken är då bara att manövern redan inneburit ett historiskt självmål.