Jimmiepriser tar dina pengar till semestern
Har ägnat 4 år till att blåsa de som trodde honom
Jimmie Åkesson stirrade in i kameran med vild blick. Bakom honom en bensinpump.
– 1 300 spänn för att tanka en helt vanlig Volvo. Vill vi ha det så här? Ja, då kan man rösta på Socialdemokraterna. Men vill man ha något annat kan man rösta på Sverigedemokraterna, säger han.
Det var SD:s valfilm 2022 och i världen utanför bensinmacken hade Ryssland just invaderat Ukraina och kastat hela världen ut i en kostnadskris.
I högerns retorik kallades det ”Magdapriser” och Ebba Busch åkte land och rike runt med en falukorv för att visa hur detta slog mot vanligt folks ekonomi. Inte ens falukorv och makaroner hade vi råd med längre – byt regering.
Sedan dess har högern, som vanligt får man väl säga, misskött svensk ekonomi på ett sorgligt sätt. När arbetslösheten ökade gjorde man ingenting och nu är över 100 000 fler utan jobb. När tillväxten slog i golvet gjorde man inget heller, och Sverige ligger i EU:s bottenliga. Eller när bostadsbyggandet tvärdog. Eller konkurserna ökade.
Inte ens när matpriserna gick upp mer än 25 procent på tre år har regeringen fått eld i baken, förrän nu när valet står för dörren. Den 1 april sänks matmomsen. Men det mesta tyder nog på att vanligt folk – de som faktiskt äter falukorven – inte får se röken av pengarna.
Dels plockar nog regeringens goda vänner hos matjättarna ut momssänkningen i högre vinster och dels invaderade Donald Trump nyss Iran.
Är det för mycket begärt att den bombhöger som hejade på anfallskriget mot Iran öppnar plånboken nu? Krig kanske inte var så kul och enkelt i alla fall?
Nähä.
Sverige har haft borgerlig regering fyra gånger sedan andra världskriget. Varje gång har det slutat precis så här. Landets ekonomi buklandar, de borgerliga politikerna ”går till näringslivet” och Socialdemokraterna får städa upp.
Jimmie Åkessons video från bensinmacken är briljant retorik. Folklig, slagkraftig och totalt lögnaktig.
Det var Vladimir Putins anfallskrig mot Ukraina som drev upp priserna, inte Magdalena Andersson. Men om vi lånar hans ordval är det ju ”Jimmiepriser” vi har sett sedan dess. Eftersom Donald Trump leder den politiska familj av högerpopulistiska partier som Jimmie Åkesson själv ingår i finns en viss ödets ironi här.
Men högerns partier tycks ha bytt retorik. Nu sitter de själva i Rosenbad och då är regeringen plötsligt inte ansvarig för alla prisökningar längre. Nu hävdar i stället finansminister Elisabeth Svantesson (M) att pengarna är slut för överskådlig tid framåt. Hon som just sänkt skatten för sig själv med flera tusen varje månad.
I veckan lämnade Riksbanken styrräntan oförändrad. Men läget är ”mycket osäkert” och man manar till ”vaksamhet”. Det är bankspråk för att sätta på sig säkerhetsbältet och kolla att krockkudden verkligen fungerar.
Det här kan mycket väl gå helt åt skogen.
Jimmiepriserna kan mycket väl ta din semesterkassa. Och om matpriser och räntor börjar stiga igen betydligt mer än så.
Regeringen är dåligt förberedd. Elisabeth Svantesson kom på många sätt till ett dukat bord trots att förra regeringen hade både en pandemi och ett krig att hantera. Men hon har bränt stora delar av den buffert som fanns på skattesänkningar.
Dessutom finns ingen beredskap bland Tidöpartierna för att faktiskt ändra politik. Flexibiliteten är mycket liten eftersom politiken lades fast i Tidöavtalet för snart fyra år sedan. Ratten är låst, även om isberget tornar upp sig vid horisonten.
Tittar vi ut över Europa, och världen, ser vi samma mönster. Nästan inga regeringar har blivit omvalda sedan kostnadskrisen började. Norge är ett undantag, Danmark kan bli ännu ett nästa vecka.
Men i andra jämförbara länder har ilskan över stigande matpriser ritat om den politiska kartan. Det är ganska dåliga nyheter för Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson. Gissningsvis kommer de därför göra allt för att slippa prata om ekonomi, arbetslöshet, tillväxt och välfärd i valet.
Tidöpartierna vill prata invandring och brottslighet i stället.
En sak som många missat är att regeringen i praktiken försöker förlänga sin egen mandatperiod in i valrörelsen. I veckan beslutade talmannen Andreas Norlén (M), i ett rent partipolitiskt motiverat beslut, att extrainkalla riksdagen den 12 och 13 augusti.
Syftet är att regeringen ska kunna sätta den politiska dagordningen för valet, det är ren manipulation.
Det är lite sorgligt att se hur Andreas Norlén, som på pappret ska stå över partipolitiken, visar sig i första hand vara en moderat valarbetare. Han borde sagt nej, en ny riksdag ska väljas 13 september. Om viktiga beslut – på riktigt – behöver fattas skulle den klara det utmärkt.
Men det är som alla vet inte där skon klämmer.
Det är opinionsmätningar detta handlar om, inte Sveriges bästa.
Det valrörelsen borde handla om är de verkliga utmaningar Sverige står inför. De flesta svenskar har det sämre i dag än vid förra valet. Om priserna tar fart uppåt igen finns inga marginaler kvar.
Det är inte längre nya kläder eller resor folk får spara in på, utan fritidsaktiviteter till barnen och matinköp. För de flesta sjuka, arbetslösa och funktionshindrade är både pengarna och livskvaliteten sedan länge på minus.
Jimmie Åkesson satte fingret på något viktigt i sin valfilm vid förra valet. Men sedan har han ägnat fyra år åt att blåsa dem som trodde på honom. Allt har blivit dyrare, från mediciner till tandvård, välfärden har fått spara samtidigt som a-kassa och aktivitetsstöd har sänkts.
Jimmie Åkesson lurades.
För pensionärer, barnfamiljer och folk i vanliga arbetaryrken blev det en extremt tuff mandatperiod. Det borde vara deras tur nu.