Förstår inte Ebba Busch att bra filmpolitik också är bra näringspolitik?
Jan-Olov Andersson: Film kan vara en bra affär
Mycket har sagts och skrivits om kulturminister Parisa Liljestrands (m) famösa invigningstal om svensk film på Göteborg Film Festival.
Men inte mycket om att en satsning på svensk film även kan betyda intäkter. Att det är bra näringspolitik.
KRÖNIKA. Att hon höll det tal hon höll, borde inte förvåna. För moderater är kultur något som helst ska betalas ur egen kassa, både när det gäller produktionen och publiken (gratis inträde på museer, no no). Det var väl mer platsen för kulturministerns tal. Att så medvetet provocera på en festival som hyllar filmkonsten, som ju haft problem i Sverige de senaste åren.
De rödgröna partierna har inte varit mycket bättre. Sverige har inte haft en kulturminister värd namnet sedan Leif Pagrotsky (s) 2004-2006.
Svenska Filminstutets vd Anna Croneman skrev (SvD, 1 februari) att besöken för svensk film på bio faktiskt ökade i fjol, från 1,9 till 2,3 miljoner. Men att ett litet språkområde som Sverige verkligen är beroende av nationellt filmstöd. I Danmark och Norge rusar publiken till inhemska filmer. Men så satsar de regeringarna också två eller tre gånger så mycket pengar på film.
Och så har vi de så kallade produktionsrabatterna. Svenska och utländska film- och tv-bolag får skatterabatt för att göra produktioner i Sverige. Vi var, typ, sist i Europa att införa det. I stället har mängder av svensk tv och film gjorts utomlands.
Nu ska det bidraget till produktionsrabatter sänkas från 100 till 87 miljoner. Trots att det är en bra affär för staten, egentligen, men det tycks de inte ha fattat. Sådana inspelningar ger arbete åt folk, som måste bo och äta någonstans. Och så vidare. Alla andra länder har visat upp siffror som visar att till exempel 1 satsad Euro, ger 3-8 gånger tillbaka till landet.
Borde inte Parisa Liljestrand ta ett snack med vår näringsminister?
Fast Ebba Busch (kd) har väl fullt upp med att hitta finansiärer till de kärnkraftsverk hon drömmer om…
Blott tre svenska spelfilmer har premiär i vår. Två av dem i dag. Har ännu inte sett den, men barn- och familjefilmen ”Kronprinsen och tyrannens återkomst” kan säkert locka folk. Däremot såg jag Fanny Ovesens ”Leva lite”, om två unga tjejer som tågluffar runt i Europa. Mycket bra. Lite ”Fucking Åmål”-känsla, faktiskt.
Staffan Lindberg har lockat mycket publik till biograferna med sina romantiska vuxenkomedier. Skulle nog kunnat göra det igen. Men ”Kärlek fårever” har premiär på Netflix nästa fredag.
