Från Disney till blodbad i norsk Askunge-skräck

Kvinnliga kroppen ett slagfält i ”The ugly stepsister”

Lara Levin

helskärm

The ugly stepsister

Regi Emilie Blichfeldt med Lea Myren, Thea Sofie Loch Næss, Ane Dahl Torp, Isac Calmroth, Adam Lundgren, Malte Gårdinger, Ralph Carlsson

FILMRECENSION. Elvira tar till alla medel för att vara fin.

Så slaktas en Disneysaga.

KROPPSSKRÄCK. I Emilie Blichfeldts norska långfilmsdebut “The ugly stepsister” är lemlästningar, mukbangs och näsoperationer kärnan i det otäcka. En dekonstruerad Askungesaga med referenser från bröderna Grimm och Disneys värld, blir till slut ”vill man vara fin får man lida pin”-sedelärande skräck.

När Elvira (Lea Myren) anländer till slottet Swedlandia med sin syster Saga (Flo Fagerli) och deras mamma (Ane Dahl Torp), som ska gifta sig med godsägaren Otto (Ralph Carlsson), träder hans trollbindande dotter Agnes (Thea Sofie Loch Næss) fram – och man hajar direkt: Elvira är den fula styvsystern.

När pappan plötsligt dör fördrivs Agnes hemliga älskare, en kåt stalldräng spelad av Malte Gårdinger, och hon tvingas ta över hushållsarbetet. Den rätt så ocharmiga prins Julian (Isac Calmroth) efterlyser en jungfru och en bal anordnas. Elvira är beredd att göra allt för att överglänsa Agnes (som sedermera får namnet Askungen), i hopp om att få prinsens uppmärksamhet.

Hypervåldsam plastikkirurgi

Inga medel är för extrema. Under dr Estétiques (Adam Lundgren) kniv utsätts Elvira för hypervåldsam plastikkirurgi som man känner igen från Tiktok-världens hashtags: #rhinoplasty och #noseglowup.

Lea Myren övertygar som den bakelsesjuka Elvira som också knaprar bandmaskägg med Ozempic-liknande biverkningar. Oväntad djurromantik, bleka hudveck och sexscener varvas och blir lika mycket gore som larverna i Elviras mage.

Den moderna skönhetsindustrins närvaro genomsyrar hela filmens medeltida sagoberättande. Tillsammans med lekfulla detaljer som syntmusik och tandställningar skapas en skruvad anakronistisk stämning inte långt från Yorgos Lanthimos Oscarsvinnande kostymdrama ”The favourite".

Nytt feministiskt kapitel

Om 80-talets body horror-filmer utgick från den manliga metamorfosen – som i David Cronenbergs ”The fly” och John Carpenters rysande ”The thing” – har genren på senare tid fått ett nytt feministiskt kapitel och utvecklats till chockerande satir med skarp samhällskritik – utan moraliska pekpinnar.

Den kvinnliga erfarenheten som skildras i body horror-filmer som ”The substance”, ”Titane” och “Sick of myself” har väckt debatter om skönhetsideal och blivit uppsatsstoff – men det verkligt gastkramande är att den kvinnliga kroppen fortfarande är ett slagfält för samhällsdebatt anno 2025.

Därför är det rent folknöje att se hur regissören Emilie Blichfeldt slaktar en Disneysaga och serverar blodig underhållning på köpet.

Visas på bio.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.