Det behövs fler tricks på biografer än bara vin
Glöm porr – men Svarta Katten hade andra lockelser
KRÖNIKA. Jag har fått i mig vin på allt fler biosalonger de senaste åren.
Men Svarta Katten visar hur biograferna kunde locka besökare med annat än bara lyx och alkohol.
Det sägs ju att katter har nio liv, så det är hög tid att Stockholmsbiografen Svarta Katten återuppstår, och med den en mer chosefri bioupplevelse.
Förra veckan fick jag en positiv överraskning när min biobiljett till ”The Roses” (svajig tonträff men underhållande) kostade 77:50 i stället för det dubbla.
Anledningen var Stora biodagen, arrangerad för fjärde året i rad av Sveriges biografägare för att locka folk från Netflix-träsket till biosalongerna. Ett trevligt initiativ, ihop med annat som görs för att hålla liv i biograferna när den nya biodöden i form av streamingtjänster lurar runt varje hörn. Som att erbjuda mat och dryck och bekvämare fåtöljer; jag har fått i mig vin i salongerna på Stockholmsbiograferna Bio Aspen, Bio Rio, Capitol och Zita de senaste åren.
Uppdaterad variant
Men det kan lätt bli en dyr historia om varje biobesök ska lyxas till. Och långtifrån alla biobesökare är vinhaggor.
Därför efterlyser jag en uppdaterad variant av konceptet som rådde på biograf Svarta Katten. Och då menar jag inte filmerna – ”läcker färgfilm med brudar i toppklass” – som visades på 1960-talet när den förra biodöden, orsakad av televisionens intåg, härjade.
Dessförinnan – på 30-, 40- och 50-talet – var Svarta Katten på Vattugatan 5 en mötesplats som visade folklustspel, journalfilmer och tecknad film non stop. Och den hade en tämligen förtjusande ”slogan”: Ni kan komma och gå när ni vill.
Snacka om avslappnat. På Facebook tar jag del av minnen från biografen: någon gick ofta dit med sin pappa för att se tecknade kortfilmer, en annan minns när han och lillebrorsan som barn höll på att hamna på en porrfilm eftersom kvällsvisningarna då gått över till det mer vågade.
Singalong och tecknat nonstop
Porren kan vi skippa, men en biograf som låter folk komma och gå som de vill, som exempelvis har singalong till ”Rocky horror picture show” eller kortfilmsmaraton och tecknat non stop (möjligtvis insålt till den yngre publiken med orden ”som att skrolla klipp i mobilen, men tillsammans”) – det vore väl något?
Och om det är en ekonomisk omöjlighet, för det får ju heller inte vara för dyrt, får man väl ta till det beprövade knepet att sälja lite vin också.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.