Sällsynt underbart obehag i Bring her back
En av årets bästa skräckfilmer
Publicerad 2025-07-31
Bring her back
Regi Danny och Michael Philippou, med Sally Hawkins, Sora Wong, Billy Baratt, Jonah Wren Phillips
FILMRECENSION. Det här är inte direkt billig hoppskräck.
Snarare är det 104 minuter av känslomässig terror.
En berättelse om två styvsyskon som tragiskt förlorar sin pappa och flyttar in hos en psykotisk fostermamma låter kanske som din alldagliga skräckhistoria. Men inte när den berättas på detta sätt.
Det byggs sakta men träffsäkert upp en riktig klump i magen som därefter rör sig upp i halsen.
Skådespelarinsatserna är mästerliga. Sally Hawkins, fostermamman, är skrämmande mänsklig i sitt dolda verklighetsfrånvända vansinne. Samtidigt känner vi varenda känsla som Sora Wongs och Billy Baratts fosterbarn förmedlar och jag förförs av den gripande ovissheten.
Obehaget är inte bara emotionellt, utan ytterst grafiskt.
Kämpar emot instinkten
Vissa scener är så djupt skräckinjagande att jag får kämpa emot instinkten av att titta bort. Det är ”American history X”-avrättningsvibbar fast i en ”Exorcisten”-kontext.
Ronny Svensson, TV4:s filmrecensent, berättade anekdotiskt att detta var hans andra pressvisning av filmen, för under den första svimmade en man i salongen, filmen stoppades och ambulans fick tillkallas.
Det förvånar mig inte.
Säcken knyts inte ihop
Men det är inte vad vi ser som lever kvar, utan det är känslorna som förmedlades på ett så briljant sätt.
Främsta anledningen till att filmen inte helt snuddar vid världsklass är att säcken inte knyts ihop ordentligt. Typiskt skräckfilmer kanske, men sett till denna genre måste ”Bring her back” anses vara en av årets bästa filmer.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.