”John Wick: Ballerina” – både sevärd och usel
Handgranatkaos med Ana de Armas
Publicerad 2025-06-04
From the world of John Wick: Ballerina
Regi Len Wiseman, med Ana de Armas, Keanu Reeves, Lance Reddick, Ian Mcshane, Norman Reedus.
FILMRECENSION. Den femte filmen i John Wick-världen kretsar kring en ny förmåga: Ana de Armas som balettdansande mördarmaskin.
ACTION/THRILLER. WHY DON'T YOU JUST DIIIIIE?! AARGH! När Keanu Reeves John Wick kämpat sig relativt intakt genom tre och en halv långfilm delade man i viss mån den guldtandade antagonisten Killas frustration där han låg snittad i halsen och sönderslagen på sin pulserande nattklubb, omgärdad av horder av slaktade underhuggare och rivaler, konstgjorda vattenfall och obrydd, dansande allmänhet.
I (nästan) fyra filmer har den oövervinneliga Wick motvilligt vistats i den yrkesmördarvärld han en gång lämnade för ett vanligt liv – och envist överlevt, trots ett öppet mångmiljonkontrakt på hans huvud och människor som bokstavligen stått på kö för att döda honom.
Inom John Wick-ramen kom härom året en prequel-spinoff i form av miniserien "The Continental", nu kommer en långfilmsvariant med Ana de Armas i huvudrollen som balettdansande mördarmaskin på jakt efter dem som mördade hennes pappa.
Stuntbranschens bästa
Tidslinjemässigt utspelar sig "From the world of John Wick: Ballerina" mellan film tre och fyra, och precis som i dem kantas jakten på slutbossen av både sövande repetitiv jag-slår-här-så-slår-du-här-och-sen-tar-jag-tag-i-din-jacka-och-kastar dig-i-väggen-innan-du-hamrar-mig-i-struphuvudet-action och betydligt mer inspirerade sekvenser.
Igen är den största behållningen att få se vad som händer när några av stuntbranschens bästa slår ihop sin expertis inom koreografi, höga fall, trapprullningar, eldscener, djur- och vapenhantering, glaskross, bil- och mc-körning och diverse annat. John Wick-filmerna har blivit den givna referensen och målbilden för andra actionmakare av en anledning.
De har tveklöst också varit tungt bidragande faktorer till att stuntdesign äntligen får en egen priskategori på Oscarsgalan från och med 2028. Den första filmens medregissör David Leitch började själv som stuntman, gjorde charmiga komedin "The fall guy" om just en stuntman i fjol och har kampanjat hårt i största allmänhet.
Så ja, det är inte konstigt att det allra mest intressanta kring de här filmerna är bakom kulisserna-klipp där man får se hur de jobbat fram olika sekvenser.
Ett lillgammalt barns fantasier
Det som pågår och sägs mellan actionscenerna är tyvärr också fortsatt svåruthärdligt. De inblandade rör sig i samma förhöjda hittepåvärld som känns som sprungen ur ett lillgammalt barns fantasier, och där rivaliserande klaner och organisationer jobbar utifrån ett komplicerat och strikt regelverk.
Det pratas gravallvarligt om att svära trohet till "Höga bordet", barn tränas upp till hänsynslösa ballerinatorpeder, fingrar har huggits av och ryggar brännmärkts i olika ritualer, medaljonger står för blodslöften i ett obegripligt system och det finns regler för var blod får och inte får spillas. Det finns hela avdelningar med tatuerade växeltelefonister, och har man otur kan man bli kallad till duell vid Sacré-Cœur i gryningen.
Tack, men nej. Det går inte att komma ifrån att samtliga filmer i serien helst ska intas i form av nedklippta best of-kavalkader.
"Ballerina" pendlar precis som föregångarna mellan sevärd och usel, men är som helhet inte lika spektakulär och påkostad – och samma actionkvaliteter som Keanu Reeves har Ana de Armas inte (vilket blir extra tydligt när han tittar in).
Den som förväntat sig något fullt lika roligt som när Halle Berry dök upp i trean med två vältränade och mordiska schäferhundar blir möjligen besviken, men handgranatkaos och shootouts med eldkastare får ändå ses som rimlig kompensation.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.
