Det iranska familjedramat är ett mästerverk
Publicerad 2025-03-06
Det heliga trädets frukter
Regi Mohammad Rasoulof, med Misagh Zare, Soheila Golestani, Mahsa Rostami, Setareh Maleki, Niousha Akhshi, Reza Akhlaghi, Shiva Ordooei, Amineh Arani.
Mohammad Rasoulof skildrar det iranska kvinnouppror som skakat om landet de senaste åren på ett mästerligt sätt.
”Det heliga trädets frukter” berättar om allt som är fel i dagens Iran, komprimerat till ett omskakande familjedrama.
DRAMA. Först några ord om bakgrunden till filmen.
Mohammad Rasoulof, 52, är tillsammans med Asghar Farhadi, Jafar Panahi och numera även Ali Abbasi, som har Sverige och Danmark som bas, en av Irans världsberömda filmregissörer.
Senaste filmen ”There is no evil” (2020) vann Guldbjörnen vid filmfestivalen i Berlin. En otroligt stark historia om moral, rättvisa och dödsstraffet, fortfarande väldigt vanligt i Iran.
Han har genom åren regelbundet dömts till fängelsestraff, yrkesförbud och förbud att lämna Iran, men har ändå på något märkligt sätt lyckats fortsätta göra filmer i hemlighet. När den här utsågs att tävla på fjolårets Cannesfestival, dömdes Rasoulof i hemlandet till åtta års fängelse, piskrapp och att hans egendom skulle konfiskeras. Plus att myndigheterna krävde att filmen drogs tillbaka från filmfestivalen. Rasoulof hann i sista stund fly Iran, kom till Tyskland (filmen blev deras Oscarsbidrag) och i sista stund även till Cannes för världspremiären.
I centrum står Iman (Misagh Zare) som arbetar som utredande domare i Teheran. Han är nyligen befordrad. Han hoppas på att det ska leda till ett jobb som riktig domare, vilket skulle innebära högre lön, högre status och att familjen skulle kunna flytta till en större lägenhet.
Hustrun Najmeh (Soheila Golestani) står hela tiden vid hans sida. Båda stöder den religiösa diktaturen i Iran, inte minst nu när det verkar ge dem fler fördelar. Så hon är hela tiden på sina tonårsdöttrar Rezvan (Mahsa Rostami) och Sana (Setareh Maleki) att undvika sociala medier och alla konflikter. För filmen utspelas när universitetsungdomarna gör uppror efter Mahsa Aminis (1999–2022) död. Hon gick bort under mystiska omständigheter efter att ha gripits av moralpolisen, för något så banalt som att hennes hijab inte täckte hennes hår på rätt sätt.
Med jämna mellanrum klipper Rasoulof in bilder av verkliga demonstrationer i filmen.
Det lilla rättspatos som Iman trots allt har som domare, tvingas han överge när han i samband med demonstrationerna och att allt fler grips, blir tvungen att skriva under papper som gör att allt fler kastas i fängelse eller döms till döden.
Samtidigt blir döttrarna, genom en väninna som blir skadad under en polisattack under demonstrationerna, allt mer indragna i upproret, som de trots föräldrarnas förbud ständigt följer i sociala medier.
Till råga på allt blir den pistol som Iman fått för att skydda sin familj, när domarnas adresser läggs ut på sociala medier, stulen. Av vem? Har de haft inbrott? Är någon i familjen inblandad?
När familjemedlemmarna börjar misstänka varandra för olika saker och ställs mot varandra, förvandlas filmen till en nagelbitande och spännande thriller.
En av poängerna med filmen, som gör den mer trovärdig, är att inget målas helt i svart eller vitt. Iman förstår att hans insatser egentligen är vedervärdiga, men rättar in sig i det iranska ledet. Najmeh ömmar åtminstone lite grann för döttrarnas väninna, när hon blir skadad i samband med demonstrationerna. Döttrarna älskar sina föräldrar, men blir allt mer tveksamma i sina känslor när de ser vad pappan tvingas till.
Den poetiska titeln ”Det heliga trädets frukter” är kanske inte biorepertoarens mest lockande. Men det är den bästa filmen man kan se på bio just nu och kanske under hela året.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.