Nya Sagan om ringen ett överflödigt mellanmål
Film i animestil är mest för de trognaste fansen
Publicerad 2024-12-12
Sagan om ringen: Striden vid Rohan
Regi Kenji Kamiyama, med röster av Brian Cox, Gaia Wise, Luke Pasqualino, Miranda Otto.
FILMRECENSION. En tidig julklapp för alla envist trogna ”Sagan om ringen”-fans.
Vi andra känner samma entusiasm som inför ett presentkort man glömmer använda efter julen.
ANIMERAT ÄVENTYR. Du kanske inte förväntade dig en tecknad långfilm i den här filmserien? Men helt galet är det förstås inte – redan 1978 kom Ralph Bakshis klassiska animerade ”Sagan om ringen”.
Idén till ”Striden vid Rohan” sammanföll med ett praktiskt problem: om inte filmbolaget New Line gjorde ytterligare en film baserad på Tolkiens böcker efter ”Sagan om ringen”-trilogin skulle de förlora rättigheterna. Peter Jackson och hans ständiga vapendragare, manusförfattaren Philippa Boyens, bidrog till vad som skulle bli ett animerat äventyr.
Fokus ligger på historien bakom kungadömet Rohan. I Tolkiens ”Sagan om ringen” nämns kungen Helm Hammarhand som hastigast, mer får vi inte veta. Men manusförfattarna bakom den här filmen utvecklade storyn och låter den leda fram till en scen som knyter an till Peter Jacksons filmtrilogi.
Rival kräver ett bröllop
Några hundra år innan Frodo begav sig iväg med den där ringen möter vi Héra, äventyrslysten och självständig dotter till Rohan-kungen Helm, som även har två söner. Familjen hamnar i trubbel när rivalen Freca kräver att Héra ska gifta sig med hans son Wulf, vilket Helm inser inte fyller något annat syfte än att tillfredställa Frecas äregirighet.
En duell mellan de två männen slutar med Frecas plötsliga död och början till Wulfs brinnande hat mot Helm och Héra.
Så småningom invaderar Wulfs mannar Rohan och kung Helm med familj tar skydd i Hornborgen vid Helms klyfta, som ju var platsen för ett av de stora slagen i ”Sagan om de två tornen” (2002).
En belägring tar vid och frågan är vad som ska hända: kommer Helms hov att frysa ihjäl under denna bistra vinter eller faller de offer för den besinningslöst hämndlystne Wulf?
Héra nämns knappt i Tolkiens bok, men här får hon ta en framträdande roll, som en feministisk förebild, och det är inte till filmens nackdel. I ett galleri av stereotypa figurer står hon ut, men det är överlag sällan som vi är särskilt engagerade i hur det ska gå för rollfigurerna.
Inte ens Brian Coxs mullrande stämma gör majestätet Helm till något annat än en traditionell hjältekonung; Cox var roligare att lyssna på som tomten i Netflix-aktuella ”Den där julen”.
Miljöerna lyfter filmen
Att anime valdes som stil för filmen kanske är något som attraherar särskilt lojala Tolkien-fans, vad vet jag? Det jag uppskattar mest i det här fallet är miljöerna som i samklang med Stephen Gallaghers musik hjälper oss färdas i fantasin till Peter Jacksons överlägsna trilogi.
Men på det stora hela är filmen ett lite överflödigt mellanmål i väntan på middag, som ser ut att bli den lömske Gollums comeback på vita duken 2026.
Filmen visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.