Hoppfull rock för den enda rätta saken
Per Magnusson om Amnesty-galan ”Bring the noise”
När Amnesty Live återkommer till Cirkus för andra året i rad agerar The Soundtrack Of Our Lives lyxigt husband till svenska artistess som Lars Winnerbäck, Miriam Bryant och Daniela Rathana.
Men kvällens verkliga rockstjärna heter Jan Eliasson.
Andakt vilar över Cirkus denna kväll. I foajén syns en kavajklädd och eau de cologne-doftande Jan Eliasson. När Ebbot Lundberg kommer in på scenen gör han det allvarsamt. Verkar nästan vilja hålla tillbaka publikens applåder, som för att markera att vi är här i ett högre syfte.
Amnesty-galan ”Bring the noise” hämtar sin inspiration från 80-talets internationella förlagor med Bono, Tracy Chapman och Sting vid mikrofonen. Den här måndagskvällen återuppstår konceptet efter premiären för ett år sedan.
I fjol kompade bandet Dina Ögon en brokig svensk artistelit. Nu har turen kommit till The Soundtrack Of Our Lives, som gör årets enda framträdande som kvällens husband.
Vid sidan av sitt oklanderliga syfte – att uppmärksamma de mänskliga rättigheter som ständigt hotas runtom i världen – har Amnesty Live snabbt vuxit till en plattform för högst otippade samarbeten. För vilken annanstans kan man se The Soundtrack Of Our Lives göra musikalpop bakom ex-FO&O-sångaren Omar Rudberg?
Att artisterna släpper sina egon för den goda sakens skull är tillställningens själva kärna. Rent musikaliskt påminner programmet om ett nonsensbefriat ”Så mycket bättre”, eller ett ”På spåret” med livsviktiga frågor.
Göteborgs stolta rockinstitution TSOOL visar sig ha kameleontkvalitéer. De kan slingra sig ömt kring unga Malmö-artisten Diane Emeritas djupa röst, göra slirigt följsam country av Alba Augusts och Lars Winnerbäcks duett ”Om du lämnade mig nu” eller bara ”dofta” bakom norska soullöftet Beharie.
Kvällens konferencierer Ahmed Berhan och Ika Johannesson tar oss genom alltsamman med en klädsam och välbehövlig glimt i ögat (den senare lyckas till och med snubbla och falla handlöst över en monitor och få det att framstå som elegant entertainment).
Jan Eliasson presenteras med rätta som kvällens största stjärna. Den forna vice generalsekreteraren i FN möts av stående ovationer på Djurgården. Vid ett svart podium pratar 84-åringen om en trasig värld. Om kvällen som en fest, men också en möjlighet för oss att faktiskt sätta människan i centrum.
Talet är en hälsning från en tid när maktpolitiker fortfarande inte var helt främmande de FN:s stadgar som den före detta diplomaten burit i bakfickan sedan 1980, hans medlande kolleger alltjämt inte blivit arbetslösa och frågor om migration och minoriteter ännu inte var kontroversiella.
Efter det drygt femton minuter långa talet känns rocken ganska futtig.
Men visst är det en hoppfull fortsättning att höra Winnerbäck sjunga att själ och hjärta kanske är på väg tillbaka.
Och icke desto mindre mäktigt att se Soundtrack Of Our Lives liksom ladda nittiotalsklassikern ”Instant repeater ’99” med Eliassons ord och lyskraft.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik