Filmiska flöden med Christian Kjellvander
Publicerad 2025-10-31
ALBUM Christian Kjellvanders tionde album är ett omtumlande vackert flöde av känslor.
Christian Kjellvander
Ex Voto/The silent love
Tapete/Border
ROCK Tio album in i solokarriären och 30 år efter ep-debuten med Loosegoats kan konstateras att vi hos Christian Kjellvander hittar inte bara en av de senaste decenniernas allra starkaste svenska diskografier utan också ett av de mest unika uttryck som den moderna rockmusiken känner.
De två senaste skivorna har rymt hans kanske allra mest personliga musik i karriären, där teman som kärlek och existentiellt sökande tvinnats ihop med en omedelbart gripande och graciöst återhållen idé om rockmusik.
Om förra plattan, nästan exakt två år gamla ”Hold your love still”, även tillät sig ha ett politiskt och samhällskritiskt perspektiv är ”Ex Voto/The silent love” en mer intim svit, närmast andlig i sitt utforskande av mellanmänskliga relationer, naturen och hela varandet.
Albumet spelades in under några få dagar, i ett gammalt sommarhus i sydligaste Skåne, med producenten Tobias Fröberg och en liten grupp garvade lyhörda musiker, bland andra Thåström-bekante basisten Ulf ”Rockis” Ivarsson och Tom Waits- och Elvis Costello-bekante klarinett- och kornettmagikern Bebe Risenfors.
Husets akustik och spontaniteten hörs i musiken, låtarna är ett slags flöden som fångar subtilt skiftande känslolägen och målar filmiska bilder.
Det går att tänka på Neil Youngs mest intima 70-talsögonblick, Nick Caves sentida brottningsmatcher med Gud eller Leonard Cohens mer självrannsakande soulmoment. Emellanåt blir jag sugen på att plocka fram mina gamla Tindersticks-skivor. Men ännu en gång känns det lite orättvist att försöka jämföra det Kjellvander gör med något annat, för han ritar för varje album en allt tydligare egen liten hörna, och huruvida det här är rock, jazz, country, folk, spoken word eller konstmusik känns som en ganska irrelevant diskussion. Mest handlar det om att bara lyssna och tillåta sig att svepas med in i stämningarna.
Den som gör det upptäcker att det under de mörkt dallrande gitarrerna och bakom Kjellvanders kargt intagande röst ryms både hopp, subtila stråk av humor och inte minst poesi som lika elegant fångar insikter om döden och namndroppar tyska konstnärer.
Många låtar tycks ha inspirerats av resor. ”The view is watching” glider drömskt mellan spanska barer och kaliforniska berg och lyckas rimma ”dancer” med ”cancer” på ett sätt som bara känns självklart.
”It can heal you if you let it” är en stark gospel med ett snett leende som ställer frågor av typen ”What are you really offering/if it costs you nothing”.
Det kostar förmodligen Christian Kjellvander en del att följa sin inre röst så sällsynt konsekvent som han gör.
Men att han erbjuder mer än de flesta råder det inga som helst tvivel om.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik