Soppgirobygget är ett enda stort afterski
Publicerad 2026-02-01
KONSERT Soppgirobyggets russemusik är enerverande på gränsen till outhärdlig.
Men det bryr sig inte studentfeststämningen på Avicii Arena om.
Det norska fenomenet eldar på för svensk kung och fosterland.
Soppgirobygget
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: 9 567. Längd: 69 minuter. Bäst: ”Afterski”, samt publiken. Sämst: Den svårt grabbiga attityden. Fråga: Serr?
För ganska exakt en vecka sedan befann jag mig på afterski i österrikiska Alperna. Ett gäng britter hade byggt ett imponerande torn av Jägermeister-flaskor i miniatyr. Jag och mitt sällskap enades om att det åtminstone var trevligt att folk hade kul och kom som de var – i svettigt underställ och Goretex.
Egentligen är det exakt samma sak i kväll, när det norska fenomenet Soppgirobygget intar Avicii Arena med sin russemusik, en partymusik skapad för examensfirande norska studenter (såg du den mästerliga tv-serien ”Skam” har du koll på detta med russebussar). Refrängerna påminner om gangsterrap, beatsen kommer från muskulös edm. Texterna fokuserar uteslutande på supande och sex.
Soppgirobygget är pionjärer inom genren och har via internet skaffat sig en storpublik i Sverige. Men Oslo-duon har också kritiserats för sina objektifierande texter. Raden ”Feite damer gjør meg forbanna” är bara ett av många kontroversiella exempel.
I kväll ringer en klocka utformad som en hårig pung in konserten på storbildsskärmen. Knut Selmer och Henrik Bruu Nøttveit inleder med sin största och bröligaste hit ”Viva la vida”. Under föreställningens 69 minuter får vi den och stänkaren ”Bassiani” två gånger vardera (den förstnämnda tre, lite beroende på hur man räknar).
Den svenska publiken sjunger med i varje norskt rim. Notabelt är också gruppens användande av pyro, som blåser ögonbrynen av halva Johanneshov redan i första numret.
Knut och Henrik framträder i keps och solglasögon. Hockeyramsorna och ”bira bira bira bärs bärs bärs”-övningarna avlöser varandra. I höjdpunkten ”Afterski” förvandlas Avicii Arena till just ett sådant. På ståplats uppfinns en ny typ av moshpit där traditionell ringdans utövas. Logiskt, då gruppens melodier har drag av folkmusik.
”Mythos” är ett stycke norsk stekarhouse i chartermiljö. Mest förvånande är, rent musikaliskt, en cover på Timbuktus ”Det löser sej”.
Soppgirobyggets russemusik är enerverande på gränsen till outhärdlig – men det är svårt att vara immun mot den dionysiska energi som publiken uppbådar.
Duons dito på scenen är däremot passiv. Selmer och Bruu Nøttveit är mest av allt statister. I stället handlar konserten till hundra procent om att tillsammans festa sig bortom vett och sans just innan utbildning, räkningar och vuxenliv tar vid.
I ”Kjøpe hele Sverige” samplar Soppgirobygget skidikonen Petter Northugs klassiska utspel efter vinsten i herrstafetten i Holmenkollen 2011: ”Kung Carl Gustaf, can you hear me?”. I kväll tror jag faktiskt att han gör det.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.