Konserten med Maggio är en lycklig skolavslutning

Per Magnusson

helskärm

KONSERT Förutsättningarna är nästan fånigt förmånliga. Gröna Lund påminner redan innan spelningen om ett stort studentutsläpp.

Det är bara för Veronica Maggio att smasha in matchbollen.

Veronica Maggio
Plats: Gröna Lund, Stockholm. Publik: 17 000. Längd: 1 timme och 40 minuter. Bäst: ”Sergels torg”. Allsången hörs dit. Minst. Sämst: Oerhört trist invändning, men bandet med personal kämpar lite med ljudet.

”Vi har tyvärr tråkiga nyheter. Gröna Lund är fullt och kommer inte att kunna ta emot fler gäster.”

Meddelandet kommer redan vid Slussen, och besvikna besökare vänder vid kajen.

Veronica Maggio och en vykortsvacker junikväll i Stockholm. Man behövde knappast fråga Chat GTP för att förstå att detta skulle bli en fullsmockad tillställning. Kvart i fyra – rekordtidigt – stängde dörrarna till Gröna Lund.

Stämningen är skyhög redan en halvtimme innan konserten. Det smygdricks ur insmugglade pluntor. Unga tjejer har ”I <3 VM” tuschat i ansiktet. De uppsträckta telefonerna strax innan kvällens hjältinna går på scenen är en hisnande syn; som en blandning mellan en gigantisk elektronikaffär och digitala liljekonvaljer i en skog.

För sin nionde konsert på nöjesfältet gör 44-åringen livefilmad och koreograferad entré genom Gröna Lunds gränder och karuseller.

Inledande teknikstrul kan kvitta – Veronica Maggio har inte stått på scen på ett år och är alldeles för glad för att vara här. Hon vill ge oss sitt hjärta på ett fat och hoppas att vi tar emot det.

Till en början infinner sig ett visst glapp mellan musiken och den simultana peppen. Kanske beroende på att ljudet är lite stökigt. Men i nya ”Inte bra i grupp” tänder det till. Singeln låter som ett electroclashigt The Strokes med en panikångesttext som andas i påse och känns välkommet personlig.

Sedan är det, så att säga, fri gata.

Allsången i ”Hela huset” låter som sin titel.

Varje låt hälsas som en vinst på tyrolhjulet.

I ”Trädgården en fredag”, ”Vi mot världen” och ”Jag kommer” påminner turnépremiären om en enda lycklig skolavslutning. Som för att styrka detta är hela bandet klädda i vitt – Maggio med nummer 10 på ryggen.

Du behöver inte ens känna att dessa refränger om att ha legget i handen och blicken i marken nödvändigtvis är riktade till just dig för att drabbas av extasen i ”Välkommen in” eller den böljande fjärden av armar i ”Låtsas som det regnar”.

Kvällens parad av hits är ännu ett bevis på det inflytande som Veronica Maggio haft. Så till den milda grad att hon själv tröttnat på det eko av sin egen gärning som i dag är en stor del av svensk popmusik. Inför kommande albumet valde artisten därför att flytta till Italien. Ett avstamp mot någonting annat.

Den för dagen nysläppta ”Level up” är en impressionistisk poplåt med referenser till tv-serien ”The last of us” och att rösta rött men fråga sig om det ens hjälper. De två färska singlarna förses med karaoketext på bakgrundsskärmen för att ingen ska missa poängen.

Förutom dessa får vi bara ett nytt smakprov till: i ”Backspegeln” har Maggio skrivit sin första låt i någon slags tro på evig kärlek. En stråkbeklädd ballad som känns som ett moget steg framåt. Kanske kunde hon kostat på sig att kasta in några fler nummer från ännu osläppta, åttonde albumet ”Sciura”.

Men herregud, sådana invändningar hamnar i marginalen när ”Sergels torg” stormar fram som en underbart kärlekskrank 08-kusin till Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.