Tate McRae lyfter taket och är nästan för proffsig
Publicerad 2025-06-02
KONSERT Tillsammans med fansen lyfter Tate McRae nästan taket på Avicii Arena med pirriga försommarkänslor och skamlösa pophits.
Men i bland är den kanadensiska stjärnan så proffsig att hon blir opersonlig.
Tate McRae
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: Slutsålt. Längd: 1 timme och 45 minuter. Bäst: ”2 hands”. Sämst: En akustisk ballad som ”Nostalgia” gör kompisen Olivia Rodrigo bättre.
För fem år sedan var det få som visste vem Tate McRae var. I kväll är Avicii Arena en myrstack av mestadels unga tjejer som käkar popcorn och chillar till Sabrina Carpenters ”Bed chem”.
Scenen liknar en gigantisk byggarbetsplats och ramas in av två gula ”Tate”-lyftkranar. Catwalken som äter upp halva golvet är givetvis formad som ett T.
Tjejerna längst fram huserar i ”Golden circle to what”, en anspelning på titeln till popstjärnans senaste album ”So close to what” som släpptes för bara tre månader sedan. De formar händerna som hjärtan och vrålar ut sin lycka när idolen äntrar lokalen på ”Miss possessive tour”, hennes första arenaturné.
Calgary-sångerskan är en naturlig aktör från start. Hon är ”Miss possessive” i låten med samma namn. Alltför upptagen med att leverera för att pyssla med spontanitet. Men snart tinar hon in i föreställningen och fyrar av leenden som känns genuint varma.
Hon sjunger och dansar som det ess hon är (McRae slog igenom i det amerikanska tv-programmet ”So you think you can dance” redan som trettonåring).
Koreografin är lika fläckfri som svettigt ambitiös. Konserten påminner om en nästan två timmar lång musikvideo där även publiken spelar en central roll. De lyfter sin hjältinna med bedövande allsång. McRaes fans är nästan för högljudda för sitt eget bästa. När Tate kör en klassisk ”soundcheck” och frågar publiken hur de mår, sektion för sektion, måste de själva hålla för öronen.
Den kanadensiska sångerskans pophits svämmar över av känslor. Den syrenlila tråden är uppenbar. Tonårskärleken och hur liksom hela livet beror på om den där killen eller tjejen behagar lyfta luren eller inte. När Tate i traphiten ”Like I do” omgiven av sina åtta dansare desperat rör sig mellan byggnadsställningarna blir kommunikationen lika tydlig som effektiv.
Stundtals är 21-åringen så proffsig att hon glömmer bort att vara personlig. Men när hon sätter sig vid en synt på en liten scen längst bak i Globen och med slutna ögon sjunger några sånger hon skrev som tonårig youtuber händer någonting. I synnerhet balladen ”Chaotic” har någonting oemotståndligt och brutalt ärligt över sig.
”Och den här skrev jag när jag var sexton” säger hon sedan och fyrar av ”You broke me first”, jordskredsballaden som blev viral under pandemin och är den kanske främsta anledningar till att vi befinner oss här.
I extranumret ”Sports car” gifter McRae Taylor Swifts ”Style” med arvet efter Britney Spears.
Men kvällens finaste och mest talande stund kommer redan som tredje nummer. I den viktlösa ”2 hands” liknar Tate kärleksakten vid hjärt- och lungräddning: ”Want your two hands on me like my life needs savin'”. Tillsammans med fansen lyfter hon nästan taket på arenan med pirriga försommarkänslor och skamlös pop med stort P.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.