Nektar är det ljuvliga ljudet av ABF-Sverige
Publicerad 2025-11-14
ALBUM Det omsusade Göteborgsbandet Nektar dränker sin längtan och frustration i distpedaler och nostalgisk Kent-poesi.
På andra albumet går det fysiskt att känna ståpälsen i replokalen.
Nektar
Om du behöver mig
Nektar/Sony
POP Sedan medlemmarna i Nektar träffades på Rytmus musikgymnasium i Göteborg har de snabbt, via bland annat ett debutalbum och en konsert på sommarens Stay Out West, nått status som indierockhopp.
Nektar är ett band som de kom förr i tiden. Fem tonåringar från olika postadresser med mammas och pappas namn på som hittat någonting gemensam att tro på. En egen värld stor nog att tränga undan verkligheten.
När svensk pop känns så fabricerad att det går att höra streaming i varje takt är den unga västkustkvintetten – i pösiga jeans, t-shirts med färgade muddar och sjaviga sneakers – en befriande uppenbarelse.
Nektar låter så mycket Kent i skarven mellan ”Verkligen” och ”Isola” att det eventuellt borde betraktas som någon form av helgerån enligt Tidöpartiernas kulturkanon.
Snarare är Nektar det ljuvliga ljudet av ABF-Sverige. Man kan fysiskt känna ståpälsen i replokalen när gitarrerna tillsammans bildar en liten koja av tonårsångest.
Det går att önska sig att Nektar på andra albumet vågade släppa Kent-sargen åtminstone lite mer. ”Faller” lånar melodin från ungefär fem Kent-låtar samtidigt. Raden ”Och utanför mitt fönster rivs gator där vi lekte som barn” känns mest inklistrad från klassikern ”999”. Och lyssna bara på hur super-bergskt sångaren Ilean Arvman Nelson sjunger i ”Wien (allt som blev”).
Om det inte vore för bandets rakt igenom sanna uttryck hade de förmodligen passerat som endast pastisch.
I skarven mellan ungdom och vuxenliv hittar Nektar en källa som de aldrig riktigt kommer att kunna återskapa. Kylskåpet är fortfarande välfyllt med en trygg veckohandling. Snart kommer där bara finnas folköl och kaviar. En tid i livet som alltid varit perfekt som utgångspunkt för vråldistad och längtande gitarrpop.
För är det en känsla som ständigt ilar genom musiken är det just längtan. En längtan som bokstavligen talat driver låtskrivaren Arvman Nelson till galenskap, upprepade gånger i lyriken. Det är i de unga emotionerna som Nektar bottnar.
Som mest drabbar ”Om du behöver mig” när den slungar mig tillbaka till mina egna tonårs sena 90-tal snarare än popkulturella referenser från samma epok. Skolbussen, pannan mot rutan. Regnet som hamrar därute, hjärtat som hamrar därinne.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik