Ömsint och lyhörd pop från Kerstin Ljungström
Publicerad 2025-11-28
ALBUM Kerstin Ljungström har en imponerande meritlista som musikmakare. Stundtals balanserar hon onödigt nära anonymitet.
Men ett ömsint och lyhört låtskrivande lyser på ”Tryna make it in LA”.
Kerstin Ljungström
Tryna make it in LA
Gölinsdotter/Universal
POP Kerstin Ljungström är trots sina blott 29 år närmast veteran i branschen. Efter uppväxten i Bollnäs och utbildningen på Rytmus och Musikmakarna jobbade hon i ett decennium som låtskrivare och producent åt andra artister. Hon har praktiserat hos Vincent Pontare och Salem Al Fakir. Varit i studion med Seinabo Sey och Daniela Rathana. Agerat musiker bakom Victor Leksell och Vargas & Lagola.
Solodebuten ”Till dig” släpptes 2023 och blev trefaldigt Grammis-nominerad. Året därpå medverkade Ljungström i ”Så mycket bättre”.
Nu kommer andra albumet, det svåra.
Bakom titeln ”Tryna make it in LA” döljer sig en separation och ett ex som drog till Los Angeles. Det handlar om välproducerad pop med hjärta och smärta. Ljungströms meritlista som musikskapare är naturligtvis på alla sätt imponerande. Bara när skivan tangerar det effektsökande blir proffsigheten en boja.
En del av den überemotionella popen på de elva spåren har redan svenska förlagor i Veronica Maggio och Thomas Stenström. Den mollysandénska refrängen i ”Håll käften” har vi hört förut. I ”Caroline” låter det som att Linnea Henriksson har gjort en cover på Albin Lee Meldau.
Starkare blir det när undertoner av ensamhet och svärta släpps in i den väna inramningen. Öppningen ”Vännersvännersvänner” sätter en perfekt hjärtknipande ton. ”Saltvatten”, ett samarbete med låtskrivaren och artisten Kasino, landar elegant med sin text om att försvinna ”uti Atlanten”. Den filmiska ”Regn över Zinken” flörtar med Phil Collins trummor och bär kvalitetsstämpeln Joakim Berg – den svenska popmusikens motsvarighet till finsnickeri från möbelriket i Småland.
Ljungström är en ömsint och lyhörd låtskrivare med förmågan att få formuleringar att svida. Starkast lyser hon i känslan för detaljer. Som i flygplatsens gate, när hon betraktar sin partner som bränt sig litegrann och känner att någonting har ändrats mellan de två. I rader om exet som byter trottoar när de möts på Bergsundsgatan. Ett flyktigt minne av fräknar i solen.
I ”En av alla andra” har Ljungström skrivit sin egen lilla pastisch på den svartsjuka stalker-klassikern ”Every breath you take” med The Police. Jag antar att det är precis sådana friheter som någon med ett krossat hjärta kan ta sig.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik