Romantikern Leksell får hjälp av sommarkvällen
Publicerad 2025-06-27
KONSERT Som scenartist kanske Victor Leksell har en bit kvar. Men på Gröna Lund får han hjälp av en sommarrusig publik och en vykortsvacker kväll.
Göteborgssonens musik är dessutom älskvärt uppsnärjd i det blå.
Victor Leksell
Plats: Gröna Lund, Stockholm. Publik: 12 000. Bäst: Du får ha svag kontakt med ditt pinade tonårshjärta för att inte falla för söta Estraden-samarbetet ”Bra för dig”. Sämst: Arenaförsöken – fyrverkerier och konfetti – känns lite ”inhyrda”.
Det är ännu en av de där nästan provocerande perfekta junikvällarna på Djurgården. Bara en lätt bris och en kvällssol som fortfarande värmer som mitt på dagen.
Gröna Lund är ett virrvarr av sockerkickar, tonårshormoner och karusellrelaterade vrål. Bakom scenen syns Benjamin Ingrosso artigt konverserande.
Addera en av samtidens största svenskspråkiga stjärnor.
Victor Leksell spelar i nöjesparken två kvällar i rad. Bara ännu ett bevis på att pojken som bor 300 meter från föräldrarna och så sent som för något år sedan stekte sin första köttfärssås har blivit en av Sveriges mest populära artister.
Scenen täcks av ett draperi med siffrorna 21:47 (i en intervju med Dagens Industri berättade Leksell att det är ett så kallat ”änglanummer” som står för ”någon som arbetar från själ och hjärta och som jobbar för andra”). Ett draperi som det sedan tar tre scenarbetare att febrilt frakta undan samtidigt som konserten kickar igång.
Allt börjar med en högstämd monolog riktad till den som bär hjärtat utanpå, fast det gör ont. Ett koncept som sedan återkommer, likt under en internationell popstjärnebaluns, konserten igenom.
Scenen är indelad i tre etage och plötsligt står Göteborgssonen där på toppen, i röd keps och långa cargoskjorts.
Leksell är långt ifrån någon självklar scenpersonlighet. Även sången skevar en smula. Utan den autotune som tryggt klär in rösten på skiva går tankarna till förebilden Håkan Hellström.
Men allt ovan hänger ihop med det okonstlade som är artisten – eller snarare – den vanliga killen från Torslanda. Precis som hans publikkontakt: han klappar sig för hjärtat, vinkar förstrött och ler mot fansen längs fram.
Dessutom skär några av postpandemins mest streamade refränger igenom allt. På nöjesfältet får Leksell hjälp av publikens allsång och allmän sommarlovsstämning.
Den grandiosa romantikern Leksell är värd extra ovationer. Det är när den sidan av honom verkligen får skina – i låtar som ”Natthimlen” och ”Hur många mil” – som konserten får som mest liv. Vi behöver ju alltid fler av de där artisterna som är hopplöst uppsnärjda i det blå.
Detsamma gäller vänligheten i musiken. Snäll musik är kroniskt underskattad, liksom egenskapen i sig. Sångaren pratar på ödmjuk göteborgska. Han är jättetacksam för att han har fått den stora äran att spela här två kvällar i rad.
Visst skulle ynglingen kunna tänja mer på sitt musikaliska utryck. Den vitklädda kvartetten som backar honom i kväll låter stundtals som om de kunde vikariera bakom en handfull andra svenska artister.
Men den tiden kanske kommer. Nya singeln ”Lys på mig” har till exempel stråk av Hellströms progg. Även elpianohymnen ”031” är föredömlig i sin strävan efter att kanalisera Bo Kaspers Orkester vilse en tidig morgon på Andra Långgatan.
När Leksell återvänder i extranumret, publiken stormar scenen som en perfekt våg och Miriam Bryant gästar duetten ”Tystnar i luren” känns det ungefär som när Änglarna spöar Bajen på 3Arena.
Den avslutande megapandemihitten ”Svag” slår an en ton i alla från sjuåriga tjejer som sjunger så högt att de tappar andan till killar i bakvända kepsar som håller om varandra. Publikresponsen skrämmer till och med måsarna från sina matrester.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.