Miley Cyrus återföds på ambitiöst extra allt-album
Publicerad 2025-05-30
ALBUM ”Something beautiful” är Miley Cyrus mest ambitiösa album hittills, med popopera-pretentioner, sporadiska utflykter i jazzrock och Enya-ballader.
Men 32-åringen är bäst när hon gör pur pop och livsbejakande disco.
Miley Cyrus
Something beautiful
Columbia/Sony
POP Med albumet ”Bangerz” stod Miley Cyrus på krönet av sin karriär. På Europaturnépremiären i London 2014 såg jag en popstjärna i fascinerande samklang med sitt uttryck och sin samtid.
Det är ett drygt decennium sedan och senaste gången som artisten turnerade.
Därefter har den forna Disney-stjärnan bland annat gett ut en lo-fi-countryskiva, en renodlad rockdito i hockeyfrilla och, nu senast, ett spretigt men ändå lyckat kärleksbrev till Los Angeles. Grammy-vinnande singeln ”Flowers” blev Mileys första Billboard-etta sedan ”Wrecking ball” och placerade henne återigen i listpopens Premier League.
Nu är genrekameleonten tillbaka med det visuella albumet ”Something beautiful”. 32-åringen har själv beskrivit nionde skivan som en popopera inspirerad av Pink Floyds ”The wall” – bara mer glamorös och med bättre garderob.
Det börjar högstämt med ett spoken word-preludium som skriver VERKSHÖJD på lyssnarens näsa. Titelspåret startar som sofistikerad soulballad men exploderar sedan i kakofonisk jazzrock.
I intervjuer har Cyrus pratat om Björk som inspirationskälla, vilket till viss del hörs i syntiga balladen ”More to lose”, men ärligt talat landar låten närmare Enya.
I albumets mest uppenbara singel ”End of the world” möter pianot från Abbas ”Dancing queen” Fleetwood Mac någonstans i Malibu. Där känns Miley mycket mer hemmastadd.
Väl förbi ett par interludes med överlastad syntpop väntar fler pärlor. ”Golden burning sun” är elegant uppdaterad 70-talsrock där den Nashville-födda sångerskans kärvt hesa röst kommer helt till sin rätt.
Mot slutet växer albumet liksom i sin egen kostym. I synnerhet eftersom den senare halvan nästan uteslutande präglas av livsbejakande vuxendisco med lördagsnattstråkar som för tankarna till popmusikens verkliga gudmoder Madonna.
”Walk of fame” är rastlös sådan med gästinhopp från Alabama Shakes-sångerskan Brittany Howard. ”Every girl you’ve ever loved” – med supermodellen Naomi Campbell på franskt parfymromantiskt prat – flörtar mer än lovligt med ”Vogue”.
”Reborn” är gamla skolans electronica och påminner om klubbande som livsomvälvande terapi. Runt fyraminutersstrecket återföds Miley Cyrus än en gång – nu som fullvuxen discodiva.
Det finns någonting sympatiskt i att popstjärnan varje gång hon vunnit publikens hjärta vill riva upp allt och börja om på nytt. Vi pratar trots allt om en artist som följde upp succén ”Bangerz” med en psykedelisk gratisskiva tillägnad sin döda hund.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik