K-popstjärnan Rosé glänser som soloartist
Publicerad 2024-12-13
ALBUM Ur en av världens största k-popgrupper Blackpink springer två särskilt intressanta soloartister. Först kom Lisa – och nu har turen kommit till Rosé.
Debutalbumet låter hjärtknipande och lekande lätt på samma gång.
Rosé
Rosie
Rosé/Atlantic/Warner
POP Tidigare i år släppte den thailändska rapparen, sångerskan och Blackpink-medlemmen Lisa en av årets låtar. ”New woman” var ett samarbete med spanska popstjärnan Rosalía och tickade så många boxar för ny popmusik. Två unga kvinnliga artister som varken kom från USA, Storbritannien eller ens Skandinavien gjorde en låt som bytte både språk och tempo längs vägen. Ett brott mot gamla konventioner, en ny skön popvärld.
Rosé har ett lika brokigt förflutet som sina Blackpink-kollegor (endast sångaren Jisoo är ursprungligen från Korea). Född på Nya Zeeland flyttade hon som barn till Australien och sedan vidare till Sydkorea efter att ha gjort audition för Seoul-skivbolagsjätten YG Entertainment.
Som del av Blackpink har Rosé släppt två album och samarbetat med Dua Lipa, Lady Gaga och Cardi B. På andra albumet ”Born pink” var hennes solonummer ”Hard to love” – med den klistrigaste synthook som Max Martin aldrig skrivit – den osvikliga höjdpunkten.
På solodebuten tonas den globala k-popstjärnan ner och vi får träffa den mer personliga ”Rosie”. Till naket piano ber hon i öppningen ”Number one girl” om att bara bli accepterad.
Där Blackpink ibland har framstått som splittrade i sin strävan efter att tillfredsställa precis alla – skivbolaget, hemlandet och resten av världen – är ”Rosie” en mer fokuserad vision. Här kanaliserar sångerskan en samtida ”OC”-pop (Taylor Swift, Olivia Rodrigo, Gracie Abrams) men hur mycket hon än härmar hörs det att hon angriper den från ett helt annat håll – en annan världsdel, om ni så vill. I det uppstår någonting modernt och spännande. Vad som räddar musiken från pastisch är också Rosés rakt igenom fantastiska sång, unga övertygelse och nyvunna självförtroende.
”Drinks or coffee” är en afropopdoftande liten succé som påminner om Selena Gomez brisigaste stunder. ”Gameboy” flörtar ledigt med 00-talets r’n’b. Och inte ens den smått enerverande gästen Bruno Mars kan släta ut den märkliga hittigheten i singeln ”APT”.
Mitt i det lekande lätta bor även det hjärtknipande. ”Rosie” är i grund och botten ett separationsalbum. Det blir tydligt när skivan mynnar ut i en serie Miley Cyrus-powerballader och sorgsna decemberhymner. Då låter musiken som en julafton utan den enda personen i världen som du verkligen bryr dig om.
BÄSTA SPÅR: ”Drinks or coffee”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik