Damon Albarn och Alex James söker livsmening
Per Magnusson om två motsatser
KRÖNIKA Två bitar av Blur sätter punkt för året. Damon Albarn med ett strålande DJ Koze-samarbete, Alex James med sin tredje bok.
På ytan är de varandras motsatser – men egentligen ger de uttryck för samma sak.
I ”Over the rainbow – tales from an unexpected year”, Alex James nya bok som bland annat avhandlar Blurs senaste återförening, refererar han till Damon Albarn som ”the boss”. Vid ett tillfälle, på turné i Köpenhamn, tvingas den kedjerökande basisten skriva en skriftlig ursäkt till sångaren.
Damon Albarn och Alex James är lika mycket antagonister som kära vänner. I årets dokumentär ”Blur: to the end” försöker de hitta tillbaka till varandra genom kalla havsbad och pints vid kusten.
Efter två avslutande konserter på vårens Coachella är Blurs framtid än en gång oviss. Albarn återgick snabbt till att gästa isländska doldisar och – nu – den tyska dansmusikproducenten DJ Koze. Den älskvärt egensinnige Frankfurt-artisten har tidigare remixat Gorillaz och släpper nu sitt första album sedan strålande ”Knock knock” (2018).
I nya singeln ”Pure love” framstår de två som mediterande tvillingsjälar. Låten tog evigheter att färdigställa. I ett pressmeddelande beskriver Albarn processen med ord som ”ägg”, ”larv” och ”puppa”. ”Om du har bråttom, ta det lugnt”, kontrar Koze.
Låten tar avstamp i en bekännelse: ”Told you I was OK/But that was not true”. Det låter som en fortsättning på Blurs separationsskildring ”The ballad of Darren” från i fjol. DJ Koze vaggar in Albarns autotunade röst i läkande dansmusik och låter en lufsande isbjörn spela huvudrollen i videon.
Där Damon ständigt söker nya musikaliska riktningar sätter sig kollegan Alex James vid datorn hemma på gården i Cotswolds. I går kom hans tredje bok ”Over the rainbow”. Britpopens korsning av kocken Jamie Oliver och den dekadenta kolumnisten Jeffrey Bernard äger i dag 200 hektar landsbygd där han tillverkar mögelosten Blue Monday och det mousserande vinet Britpop. Det är höns, ankor och årliga musik- och matfestivalen Big Feastival dit grannarna David Cameron och Jeremy Clarkson kommer och minglar.
James är en dokumenterat skicklig – och rolig – skribent. Hans första bok ”Bit of a Blur” kan vara det bästa som skrivits om britpopen. Kokain, champagne och sex har nu blivit gym, isbad och lånade pengar från svärmor. ”Over the rainbow” är lika lite klassisk rockskildring som ”Blur: to the end” var det. Snarare handlar det om en 56-årig mans vedermödor.
Om vänner som nästan aldrig ringer men som ändå räknas till ens bästa. Om skogslöpning med pannlampa sent på kvällen. Om fem tonåringar som till slut blir imponerade av sin pappa – men först efter två utsålda konserter på Wembley.
Den kroniske melankolikern Albarn och den till synes sorglöse James är varandras motsatser på ytan. Men egentligen ger de uttryck för samma sak: ett famlande efter livsmening efter femtio.
4 x tips: konsertlängtan och kollagepop
Äntligen finbesök
Olivia Rodrigo, Tyler, The Creator, Vampire Weekend. Det är bara tre intressanta turnéer som redan missat eller missar Sverige 2024 och 2025. Så glädjande därför att Sabrina Carpenter tar sin ”Short n’ sweet tour” till Stockholm och Avicii Arena nästa år. Sångerskan avslutar hela den europeiska delen av turnén här 3 april och i går adderades en extra konsert 4 april efter biljettrusning. Carpenter är förresten mer än bara smittsamma superhiten ”Espresso” – sjätte skivan som delar namn med turnén är årets popalbum.
Återvinning av soul
Kendrick Lamars nya album ”GNX” har landat och den Super Bowl-aktuella rapparen är ungefär lika populär som Beatles. Personligen fastnade jag mest för två samarbeten med SZA – i synnerhet ”Luther”. Låten samplar Cheryl Lynn och Luther Vandross ”If this world were mine” från 1982, som i sin tur är en cover på Marvin Gaye och Tammi Terrells sång med samma namn från 1967. Så rör sig soulmusiken vackert framåt genom decennierna.
Blommande beats
Jag vet väldigt lite om Kwami-Soul – förutom att det verkar röra sig om en 17-åring från Boston som gör trevliga beats. Låten ”Whatdidyousay” är i alla fall vacker kollagepop som påminner om jazziga kollegan Kaytranada och får allt det decembermörka att skifta i färger, likt den fina estetiken som kommer med musiken på Youtube. Precis så låter Kwami-Soul: som en blommande trädgård i maj.
Sensibel Sandviken-pop
Mathias Zachrisson (Simian Ghost) släppte i årets elfte timme tredje soloalbumet ”Vidderna, så verkliga”. Det rör sig om sensibel och organisk pop som för tankarna till Ted Gärdestad och Beach Boys men som, mycket tack vare Zachrissons vackra tenor, mest av allt känns egen. De poetiska texterna kretsar kring stora saker som rädslor, lycka och föräldraskap. Multibegåvningen från Sandviken spelar dessutom i stort sett alla instrument själv.
LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik