Jonathan Johansson gör himmelskt jordnära pop
Publicerad 2025-04-04
ALBUM Jonathan Johanssons nya album ”Vita skelett & vita pärlor” påminner om en lunch med en vän där allt mellan himmel och jord avhandlas.
Hårdast träffar han i det allra mest vardagliga.
Jonathan Johansson
Vita skelett & vita pärlor
Milkshake/Sony
POP ”Vita skelett & vita pärlor” beskrivs som ett popalbum om krig och kärlek. De yttre krigen, som de i Ukraina och i förorterna – men också de inre.
Musiken tar avstamp i rastlösa trummor och en monolog som kastar sig mellan svärta och humor, politik och det mer personliga. Jonathan Johansson frågar sig vad olika saker kostar – allt ifrån ”en kyss av Rihanna” till ”en kram från Björn Söder”.
Artisten från Malmö har under två decennier mejslat ut en luftig popmusik på Phil Collins-botten med moderna utflykter inspirerade av storheter som Frank Ocean och Aphex Twin. Men han har även utforskat rakt igenom djärvare uttryck, som på albumet ”Scirocco”, eller under sejouren som Dracula på Uppsala Stadsteater. Även om Jonathan Johansson återigen spänner bågen textmässigt och tar ut svängarna musikaliskt är det ändå ett popalbum vi pratar om.
”Fyllda av sommar” lånar oblygt refrängmelodin från Troye Sivans hit ”One of your girls”. Kanske beror det på att vi är exakt lika gamla och i samma livsfas men 44-åringen träffar mig som hårdast i rader om barnens teckningar i bilen och med osminkade frågor som ”snälla orkar du handla?”. Inte så att jag bara vill höra låtar om fiskpinnar – för att parafrasera en intervju i Nöjesguiden – men småbarnsåren känns vansinnigt outforskade i popmusiken.
Jonathan Johansson har ständigt blicken på samtiden, men det sympatiskt självutlämnande är vad som får mig att liksom läsa texthäftet. Där kastas man mellan svartsjuka, smygsupande på Leos lekland och kejsar Augustus villa på Capri.
De noggrant nedtecknade observationerna framstår som intuitiva, oavsett om avsändaren sjunger, rappar (”Antikens under”) eller bara pratar (”Molok”). Känslan är att han hela tiden försöker närma sig något slags inre frid men en alltmer ogästvänlig omvärld – ”Tesla-gettot”, som han kallar den – läcker ständigt in och stör.
I ”Till lejonet” försöker Johansson läsa Barnens bibel, men det är ”för blodigt och för sant”. ”Vår tid är bara lånad” konstaterar han i den lika ljuvt melankoliska som skoningslöst krassa ”Alla glömda nätter”.
Musiken som uppstår är inte alltid behaglig men oupphörligt intressant. Samtidigt kan Malmö-sångaren sällan motstå en poprefräng, vilket skapar välbehövlig harmoni i dissonansen.
I singeln ”Vem?” sjunger Jonathan Johansson om mänsklighetens undergång till ett slags trygg svenskpop från 80-talet. Någon måste ju göra det också.
BÄSTA SPÅR: ”Fyllda av sommar”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik