Giveon ger publiken oklanderlig soulvärme

Per Magnusson

helskärm

KONSERT Giveons djupa röst får stå i centrum för en soul lika älskvärt tidlös som den dubbelknäppta kavaj som sångaren uppträder i, möjligen inspirerad av idolen Frank Sinatra.

Giveon
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: Lokalen kanske inte är knökfull, men inte långt därifrån. Längd: 1 timme och 37 minuter. Bäst: ”Chicago freestyle” och ”Twenties”. Sämst: Hade hellre hört Justin Bieber-samarbetet ”Peaches” än ”Teddy Swims”-ditot ”Are you even real”.

Genom Drake-duetten ”Chicago freestyle” hamnade Giveon för sex år sedan i strålkastarljuset. Med två album i bagaget startar artisten från Long Beach, Kalifornien i kväll sin Europaturné på Annexet i Stockholm.

En scenarbetare gläntar på de vita gardinerna och in glider soulsensationen iförd päls och kastar sig rakt in i sina relationsdramer. Publiken sjunger saligt med i varje förkrossad textrad, liksom vårsolar sig i sorglig kärlek.

Draperierna faller och där bakom blottas ett uppklätt band och två körsångare i solglasögon, ”the fellas” som huvudpersonen kallar dem.

31-åringen har sagt att han vill förnya den klassiska soul som han tidigt blev förälskad i, men i sanning att säga handlar det om en väldigt traditionell sådan med rötterna i 70-talet som inte utmanar nämnvärt. Till skillnad från, säg, förebilden Frank Ocean eller hyfsat jämnåriga Dijon håller sig Giveon inom klassiska ramar.

Under en kort paus jammar kvartetten en snutt ur Billy Pauls ”Me and Mrs Jones” – en ganska bra fingervisning om hur traditionell amerikanens musik är.

Istället får sångarens oklanderliga baryton stå i centrum för en soul lika älskvärt tidlös som den dubbelknäppta kavaj som han uppträder i, möjligen inspirerad av idolen Frank Sinatra.

Gensvaret från publiken är så jublande och fredagsuppsluppet att det är svårt att ha invändningar på avsaknaden av framåtrörelse – inte minst när sångaren i den givna finalen firar sin ”Heartbreak anniversary”.

Även när Giveon till bara en kompande akustisk gitarr freestylar om Stockholm i ovan nämnda Drake-samarbete får publikens telefonbatterier jobba på strömsparläge.

Allra bäst blir konserten när det låter som att den kaliforniska croonern improviserar fram sina känslor i stunden. Liksom wailar ut smärtan som uppstår när väskan är packad och sista ordet sagt.

När Giveon i ”Twenties” sjunger om att han kastade bort sin tidiga ungdom på en tjej uppstår en soul svårt bittersöt, med betoningen på ordets två första stavelser.

När sångaren kliver upp några etage på scenen och släpper ut sin djupa stämma i ”For tonight” och par slow-dansar och håller om varandra i de bakre leden kan man bara kapitulera för soulen och värmen i rummet.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.