Sombr påminner om en spelad rockstjärna

Per Magnusson

helskärm

KONSERT I sin valpiga skönhet och yviga perfektion påminner den amerikanska sensationen Sombr om en rockstjärna på film.

När han vågar låta mer ”The eras tour” än Radiohead lyfter konserten.

Sombr
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: 3 500 (utsålt). Längd: 1 timme och 21 minuter. Bäst: ”Undressed”. Sämst: Musikens stundtals väl vaga personlighet.

Det finns ett sätt att mäta en artists popularitet hos en ung publik. Mängden skräp utanför konsertlokalen. Vid Annexets entré syns imponerande mängder urdrucken energidryck, nedstampade godisnappar, övergivna vantar.

Varje generation behöver sin alternativa rockhjälte och just nu heter han Sombr.

Shane Boose började ladda upp melankolisk sovrumspop under pandemin. På fjolårets debutalbum ”I barely know her” gjorde 20-åringen ”indie” inom ungefär lika feta citattecken som The Killers. Flera av låtarna skulle platsa på vilket stort popalbum som helst.

Nyligen belönades Sombr med både uppträdande och nominering på Grammygalan (även om brittiska Olivia Dean knep vinsten i kategorin bästa nya artist).

I kväll når Europapremiären av ”The late nights & young romance tour” Stockholm. Sannolikt inspirerad av förebilderna The 1975 är scenen utformad som en lägenhet som liknar en budgetversion av den etagevåning som Matty Healy & Co uppträdde i senast de var här.

Till fläskiga pukor och tuggande gitarrer kommer artisten från Lower East Side in på scenen. I smal kavaj, glittrig topp och vita slacks påminner han om en Timothée Chalamet spelande rollen som samtida rockstjärna (de två gängliga gestalterna påminner om varandra och har båda studerat på LaGuardia High School, en prestigefylld New York-skola för scenkonst).

Sombrs pliktskyldigt distade Julian Casablancas-sång ekar över en ärligt talat ganska generisk rock. Musiken må bära mer eller mindre subtila hälsningar till förebilder som Radiohead, Bon Iver, Phoebe Bridgers och Mazzy Star – men stundtals blir den lika blek som ett vitt A4-ark från Clas Ohlson.

På scenen framträder Shane Boose med en distanserad rockstjärneattityd som tusen och åter tusen män med stort hår anammat före honom.

Räddningen är att Sombr trots allt är en produkt av sin tid, snarare än bara ett eko från 00- och 10-talen. Konserten är främst ett bevis på att dagens indierock har närmare till Taylor Swift än, säg, The Velvet Underground. Om man kisar med öronen låter allt som ”The eras tour” (för att sluta alla cirklar är givetvis Swift också Sombr-fan).

Detta är nödvändigtvis inte en dålig sak. Tvärtom, ska det visa sig.

De tjusigt nedtonade hymnerna ”Do I ever cross your mind” och ”Would’ve been you” är två exempel på när Sombr faktiskt omfamnar sin samtida pop och får taket att lyfta med en nästan parodiskt hög allsång.

Allra bäst är ”Undressed”, en oemotståndlig pophit som precis som nästan varje låt handlar om ung kärlek och hjärtekross: ”I don’t wanna get undressed/For a new person all over again/I don’t wanna kiss someone else’s neck/And have to pretend it’s yours instead”.

I övrigt har Sombr en del kvar att bevisa. Även om tjejerna som svimmar en smula längst fram knappast skulle hålla med mig.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.