Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

Här är årets mest underskattade tv-serier

Tolv dolda pärlor du borde se innan 2025 är slut

TV-KRÖNIKA Varje år finns det tv-serier som helt enkelt inte går att missa. Men varje år går också många bra tv-serier under radarn.

Här är ett gäng sådana från 2025, som jag vill slå ett slag för innan 2026 tar över.

Tv-svepet: Tre serier du inte får missa i vinter
Tv-svepet: Tre serier du inte får missa i vinter
4:42

Vi börjar på Netflix, där åtminstone tre utomordentliga titlar fick på tok för lite fokus i år.

Dels Mara Brock Akils bedårande ”Forever”, som gjorde modern men också tidlös romantik av Judy Blumes kontroversiella 70-talsroman. Decenniets hittills bästa tonårsserie, tyckte jag. Men möjligtvis höll inte den faktiska målgruppen med mig.

Dels ”BoJack Horseman”-skaparen Raphael Bob-Waksbergs nya, otroligt skickligt och icke-linjärt berättade vuxenanimation ”Long story short”, om en judisk medelklassfamilj. Humor och melankoli i en briljant förening.

Och framför allt: den rutinerade japanska regissören Hirokazu Kore-edas kalasbra familjedrama ”Asura”. En av årets bästa serier alla kategorier – som fick minimalt med både marknadsföring och uppmärksamhet.

Lovie Simone och Michael Cooper Jr i ”Forever”.

”Asura”.


Och medan "Adolescence" välförtjänt blev årets stora smäll på Netflix, hoppas jag att ni inte missade årets andra brittiska höjdare med Stephen Graham och Erin Doherty. Det vill säga ”Peaky Blinders”-mannen Steven Knights hårdhänta historiska drama ”A thousand blows”. Med Graham som en riktig broiler till boxare och Doherty som ledare för ett kriminellt kvinnogäng.

Det helkvinnliga brottssyndikatet Forty Elephants i ”A thousand blows”

Det hittas på Disney Plus. Och där finns också ”Chad Powers", som är ännu en lyckad sportkomedi efter Apples ”Ted Lasso” och ”Stick” och Netflix ”Running point”.

Glen Powell spelar en före detta lovande quarterback som klär ut sig till kufen Chad Powers för att få en ny chans i karriären och det hela börjar ganska udda och till och med obekvämt. Men den växer, så ge den tid.

”Overcompensating”.


Och på tal om underskattade komedier. Varför har inte Benito Skinners ”Overcompensating” på Prime Video fått mer uppskattning?

Serien om en smygbög från Idaho som börjar på college och överkompenserar genom att spela macho är ju en ”American pie” för 2020-talet. Vulgär men också varm, och väldigt rolig.


Men den mest kriminellt förbisedda humorn är och förblir ändå Apples ”Platonic”, med dunderduon Rose Byrne och Seth Rogen som ett par stökiga men härliga polare från förr som återupptar kontakten i medelåldern. Den andra säsongen var lika perfekt som den första, och att det här inte är allas favoritkomedi är något av ett mysterium.

Och när vi ändå är inne på Apple TV Plus passar jag på att slänga in Peter Craigs kriminaldrama ”Dope thief”, med Brian Tyree Henry och Wagner Moura som två kompisar i brott i Philadelphia. Inte helt igenom toppen men bitvis rent suveränt, och aldrig mindre än intressant.

”Duster” med Josh Holloway och Rachel Hilson.


På HBO Max dog tyvärr den hårdgasande 70-talsorgien ”Duster”, med den gamla ”Lost”-favoriten Josh Holloway som supersnabb chaufför, efter bara en säsong. Men vilken säsong!

Och ”Rage” var på alla sätt högkvalitativ svart spansk humor, med en lång rad veteraner i färgstarka roller som kvinnor i sina bästa år, drivna till olika stadier av raseri.

Oslo 1985.


Och till sist, SVT Play, där både en norsk och en svensk serie förtjänar lite extra kärlek.

Först ”Oslo 1985”, om en vänsterradikal familj som kraschlandar i Oslos glassigaste bostadsområde och möter kapitalismens njutningar. En serie som bara vill ha kul, med skamlös nostalgi och festliga 80-talslooks.

Och sedan Therese Lundbergs ”Gaslight”-uppföljare ”Tystnaden”, som tvärtom är riktigt starkt kaffe om män som mår dåligt.

Den är inte bara vassare än sin föregångare, utan också avsevärt bättre än vissa andra svenska serier som det har både pratats och skrivits betydligt mer om.

Jag tittar bland annat på er, ”Glaskupan” och ”Åremorden”.

”Tystnaden”.

FJELLBORGS FAVORITER


Stranger things

Årets största tv-event är här! Hur ska bröderna Duffer knyta ihop säcken för den här historien, som började som ett kärleksbrev till 80-talets populärkultur men snabbt växte till ett fenomen? Fyra nya avsnitt finns ute på Netflix nu, sedan följer tre till på annandagen och den stora finalen på nyårsdagen.


Kärlekens pris

Nordirländska Lola Petticrew, som spelade huvudrollen i förra årets utmärkta ”Say nothing” (Disney Plus), frontar ännu ett starkt ”the troubles”-drama. Det här, på SVT Play, handlar om förbjuden kärlek mellan en katolsk lärarinna och en gift, protestantisk advokat. Med Gillian Anderson i absolut högform som alkoholiserad mamma.


Tidstjuven

Nej, man blir aldrig för gammal för att kolla på julkalendern. Årets upplaga är ett tidsreseäventyr där en pojke (Gusten Wickberg) hittar en mystisk mojäng som gör att han kan åka tillbaka i tiden för att leta efter sin försvunna pappa. Inte riktigt lika bra som regissören Calle Åstrands tidigare ”Mirakel” (2020), men fiffigt, fartfyllt och småroligt. Snart på SVT Play.

Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu

64. Cardi B:s gyllene navelsträng
64. Cardi B:s gyllene navelsträng
39:42

Följ ämnen i artikeln