Gröten är Nobelfestens stora skandal
Vägen in till Stadshuset är kantade av söta små ungdomar som står med brinnande facklor i handen. En flicka krånglar med sin vante. Hon skrattar jakande när jag frågar om det är kallt. För att få det här ärofyllda gigget, att hålla i facklorna som visar Nobelgästerna in i Stadshuset, måste man vara scout, får jag reda på. Men jag hinner inte fråga om de får något betalt.
Vi har bussats från prisutdelningen i förabonnerade SL-bussar och precis som vanligt hörde man nästan ingenting av busschauffören sa, vilket inte hindrade honom från att glatt pladdra på. Det enda jag förstod var att han var lite avis på oss som skulle på fest och jag måste säga att jag förstår honom, för stämningen är hög. Människor är glada över att vara på Nobelfesten!
Jag har ingen på förhand stark känsla kring Nobel och har nästan aldrig sett det på tv. Men att få sitta i ett rum med så många människor som firar, och firas, för mänsklighetens framsteg är både trösterikt och hoppfullt när så mycket i världen känns väldigt dumt.
Det är en regnig kväll i Stockholm och Stadshuset lyser blått.
Gästerna går in till trummorna och slagorden från en demonstration för Palestina, som står utanför en av de avstängda ingångarna.
Jag har blivit placerad på hörnan av ett långbord, vilket kräver all min geografikunskap för att räkna ut. De andra journalisterna jag träffar säger att de fått liknande platser.
En grumsar lite om att det är för att hålla oss långt bort från honnörsbordet, men någon annan tror att det helt enkelt bara är för att vi ska kunna springa lätt fram och tillbaka. Uppgifterna om man absolut inte får resa på sig eller ens gå på toa är överdrivna, jag tycker folk rör på sig hela tiden och trots att jag fått skriva på avtal om att böta 30 000 smusslar jag med mobilen mycket under bordet. Obs, bara för att rapportera såklart.
När jag fotar Lalehs sångnummer knackar någon mig på axeln och hjärtat hoppar upp i halsgropen. Nu blir jag utslängd, tänker jag.
Men det är bara Jessika Gedin i sin snygga läderklänning som vill säga hej.
Jag springer också på Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar, som båda ser riktigt läckra ut. Vänsterpartietsledare har Anderssons man till bordet och hoppas att hon ska få en stickling i år igen. Det fick hon tydligen efter förra årets nobelmiddag.
Det som har stressat mig mest inför kvällen är att jag ska ha ett tråkigt bordssällskap, för jag hatar nämligen att ha tråkigt och långa middagar där man inte känner någon kan vara det tråkigaste som finns.
Men det visar sig att historikern Peter Englund, som jag har till bordet, har energi som lyfter hela gänget. Trots att han menar att han är introvert.
Direkt börjar vi pratar om schizofreni, Jung, droger och spruckna relationer.
Mitt emot mig sitter professorn Jesper Haeggström som sysslar med molekyler och jag kan tyvärr inte förklara någonting av det han jobbar mot, däremot kom vi underfund med att vi båda är oftare de som gör slut, än de som blir dumpade. Doktor Emma Frans sitter också mitt emot mig som vill diskutera Aftonbladet Kulturs nya betygsystem på litteratur och som vill bjuda in Peter Englund till sin podd för att prata om just detta. Hoppas det nu blir av.
Salen är så vacker med blomster överallt och när jag går från trapporna till min plats doftar det ljuvligt, som att gå genom en blomsterbutik.
Jag försöker halvresa mig upp ett par gånger för att få syn på honnörsbordet, mest för att se om något skandalöst händer där borta. Chris O’Neill är ju tillbaka på Nobelfesten för första gången på sju år, men förutom att han ser ut att va i ovanligt bra form har jag inget att rapportera om de kungliga.
Alla runt bordet försöker hjälpa mig att hitta skandaler till min rapportering, men skandalerna uteblir.
Det värsta skulle väl i så fall vara gröten, som serveras till varmrätt. Gröt på korn.
När jag äter den känner jag att den är väldigt nyttig, särskilt eftersom den serveras tillsammans med kyckling och det finns ju alltid en späkande njutning i väldigt nyttig mat.
Om det just på Nobel man vill känna att man får i sig sina fibrer vet jag inte.
Å andra sidan, vad är mer svenskt än det.
Denna chatt är stängd.
- Foto: ANDREAS BARDELL
Nu avrundar vi kvällen – samtidigt som dansen börjar och baren har öppnat. För oss andra är det läggdags.
Tack för att ni hängt med oss i kväll! Och tack, Tone! Ha det fint resten av kvällen.
De som spelar är dansorkestern Laszlo Royale med Malena Laszlo och Niklas Gabrielsson Lind
Nu börjar dansen i Gyllene salen. Vals!
"Det finns också ett långsiktigt existentiellt hot som kommer att uppstå när vi skapar digitala varelser som är mer intelligenta än vi själva. Vi har ingen aning om vi kan behålla kontrollen. Men vi har nu bevis för att om de skapas av företag motiverade av kortsiktiga vinster, kommer vår säkerhet inte att vara högsta prioritet. Vi behöver akut forskning om hur vi kan förhindra att dessa nya varelser vill ta kontroll. De är inte längre science fiction."
Här kommer en snabb översättning av den uppmärksammade varningen Geoffry Hiltons tal:
"Tyvärr kommer de snabba framstegen inom AI med många kortsiktiga risker. Den har redan skapat splittrande ekokammare genom att erbjuda människor innehåll som gör dem indignerade. Den används redan av auktoritära regeringar för massiv övervakning och av cyberbrottslingar för nätfiskeattacker. Inom en snar framtid kan AI användas för att skapa fruktansvärda nya virus och fruktansvärda dödliga vapen som själva bestämmer vem de ska döda eller lemlästa. Alla dessa kortsiktiga risker kräver brådskande och kraftfull uppmärksamhet från regeringar och internationella organisationer."
