”Oljehål” stort som hela Europa - galet att höja räntan
Om Riksbanken höjer räntan som svar på Iran-kriget vore det lika intelligent som att sätta in snökanoner för att bekämpa en vinterstorm.
Problemet världen står inför är mycket värre än bara högre priser.
Vad kommer att hända härnäst i Iran-kriget?
Att döma av mäster-strategen Donald Trumps senaste utspel är det omvärldens ansvar att städa upp den röra han orsakat. De som vill ha olja får åka till Hormuz-sundet och ”hämta det” medan USA är på väg att dra sig ur.
Ungefär som att någon gömmer en full blöja under soffan och deklarerar att problemet därmed är borta. Av någon märklig anledning tog börsen detta som ett tecken på att kriget snart är över.
I inledningen av konflikten steg marknadsräntorna brant. Det är det som gjort att flera svenska banker skruvat upp sina bolåneräntor (att de inte samtidigt höjt sina sparräntor säger sig självt, välkommen till Oligopol-Sverige).
De borde haft mer is i magen.
Före kriget förväntades räntesänkningar från Riksbanken och andra centralbanker. Det vändes snabbt till att marknaden började räkna med flera snabba höjningar för att bromsa den inflation som obönhörligen blir konsekvensen när priset på olja rusar.
Men de senaste dagarna har det gått åt andra hållet – räntorna föll tillbaka redan innan Trumps senaste luftpastejer.
Bakom u-svängen låg inte någon förhoppning om att kriget snart är slut. Om något har läget förvärrats de senaste dagarna med fortsatta attacker på infrastruktur både i Iran och i gulfstaterna och fler amerikanska trupper på väg
Och Trumps antydan om att han vill sjappa ändrar inte det faktum att Iran kontrollerar Hormuz-sundet.
Räntenedgången handlar istället om att konsekvenserna för världsekonomin hotar att bli betydligt större än vad många har förstått.
I grunden handlar allt om matematik: att räkna fat med olja (som innehåller 159 liter styck för den som undrar).
Genom Hormuz-sundet transporterades före kriget motsvarande 20 miljoner fat om dagen.
Det är väldigt mycket givet att världens dagliga konsumtion under 2025 var 104 miljoner fat, enligt energiorganet IEA.
Nu står trafiken nästan still genom sundet, bara några enstaka fartyg släpps igenom av Iran.
En del av bortfallet har kunnat kompenseras genom att Saudiarabien och Förenade Arabemiratet pumpat olja västerut till Röda Havet och genom att flera länder lättat på sina oljereserver.
Men det räcker inte för att täcka upp för de 20 miljoner faten. Gapet är mellan 8 och 12 miljoner fat olja per dag beroende på vilken expert man frågar.
Men det handlar inte bara om minskade leveranser utan också om att produktionen gått ned, både på grund av skadade anläggningar och för att det inte finns något sätt att exportera oljan.
Det handlar om minst 10 miljoner fat om dagen.
Vad innebär det här? Jo, att om läget inte förbättras mycket snart så uppstår ett ”hål” på 10 miljoner fat olja om dagen, där utbudet helt enkelt inte räcker till för att möta efterfrågan.
Hela EU konsumerade under 2025 10,5 miljoner fat om dagen, enligt IEA.
Hålet är alltså lika stort som Europa. Eller 33 gånger Sveriges konsumtion.
Över tid kommer bortfallet växa eftersom de nödlager av olja som nu används räcker inte hur länge som helst.
Hålet förflyttar sig över världen i takt med att den olja och gas som skeppades från Mellanöstern före kriget snart har använts medan det inte kommer några nya fartyg. Asien upplever redan en kris, i Europa väntas läget bli bekymmersamt senast om ett par veckor.
Financial Times skriver att den sista lasten med flygbränsle anländer den här veckan till Storbritannien. Inga fler är på väg. Priset har redan dubblats på kort tid.
När det uppstår ett så stort gap mellan utbud och efterfrågan finns det bara två lösningar.
Antingen blir det huggsexa vilket driver upp priserna till rekordnivåer eller så sjunker konsumtionen drastiskt. Det senare har redan börjat i Asien där regeringar infört olika åtgärder för att spara på bränsle.
I Europa har flera länder svarat med att sänka skatten på bensin, en väg som även den svenska regeringen valt. Frankrike har dock påpekat att det inte hjälper utan bara håller konsumtionen uppe.
Och de senaste dagarna har tonläget förändrats inom Europa. EU-kommissionen uppmanar medlemsländerna att försöka dra ned på energianvändandet och förbereda sig för ”långvariga störningar.”
I en intervju med Aftonbladet sade finansminister Elisabeth Svantesson att ransonering inte kan uteslutas.
Olja är också bara en av många varor där är tillgången är hotad. Konstgödsel och gasen helium är två exempel på livsviktiga produkter där Iran-kriget slagit ut en stor del av leveranserna.
Hur ska centralbankerna agera?
Att höja räntan i ett läge där en tillfällig chock driver upp priserna riskerar att bli kontraproduktivt.
Det kommer inte att öppna Hormuz-sundet och definitivt inte sänka oljepriserna. I stället gör det bara att allt blir ännu dyrare och att ekonomin krymper ännu mer.
Skillnaden är stor jämfört med 2022 då ekonomin var extremt stimulerad och räntan redan nere på noll när inflationen drog iväg.
Mycket rimligare den här gången är istället att sänka räntan för att försöka mildra konsekvensen av en ekonomi som tvärbromsar.
När chefen för den amerikanska centralbanken Federal Reserve Jerome Powell intervjuades på måndagen tonade han också ned behovet av en räntehöjning.
Låt oss hoppas att Riksbanken resonerar på samma sätt. Och att storbankerna lugnar ned sig.
Om kriget fortsätter är högre räntor det sista Sverige behöver.