Vittnen riskerar att utvisas – ingen dömd för trafficking
Sverige får kritik: ”Sprids lavinartat bland kvinnorna”
Publicerad 2025-04-23
Ingen har dömts för traffickingbrott i Sverige på tre år.
Inte konstigt när vittnena och brottsoffren deporteras, menar flera organisationer, som larmar om problemet.
– Många prostituerade vill inte längre medverka i brottsutredningar då de blivit rädda för polisen, säger Anna Sander på organisationen Talita.
Enligt Aftonbladets uppgifter har minst tretton kvinnor i prostitution förts till förvar för att avvisas, enbart i år. Flera organisationer och även politiker har larmat om hur kvinnorna behandlats som kriminella, snarare än som potentiella brottsoffer för människohandeln.
Enligt beslut från polisen som Aftonbladet tagit del av bedöms flera av kvinnorna utgöra ett ”hot mot allmän ordning och säkerhet”.
Men det innebär också att man utvisar potentiella vittnen, menar Anna Sander från organisationen Talita, som stöttar offer för människohandel.
– Förtroendet för Sveriges polis raseras fullständigt. Polisens sätt att behandla kvinnor i prostitution sprids lavinartat bland kvinnorna.
I ett beslut motiveras att kvinnan sätts i förvar med att hon genom prostitution ”främjar kriminalitet”. Men advokaten Karin Gyllenring menar att synen går stick i stäv med både vår utlänningslag och sexköpslag, som är tänkt att skydda kvinnorna och ge dem rätt till stöd och vård.
– Det är snarare polisen som främjar grov kriminalitet genom att göra såhär. De skrämmer iväg de viktigaste vittnena som krävs för att kunna sätta dit de verkliga förövarna, vilka är människohandlare och hallickar.
Sverige har fått kritik från Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, GRETA, bland annat för att brottsoffers rättigheter inte säkerställs. De har också kritiserat kompetensen inom bland annat domstolar kring ämnet och att så få ärenden leder till åtal.
Andra arbetsuppgifter
Förra året anmäldes 185 fall av människohandel men inget av dessa ledde till fällande dom under året, enligt Jämställdhetsmyndigheten.
I hela Sverige finns det bara en grupp som arbetar renodlat mot sexköp och i de olika polisregionerna har dessutom flera grupper som arbetat mot människohandel lagts ner eller fått andra arbetsuppgifter.
Något som flera poliser har kritiserat.
Behandlingen av de utländska förmodade brottsoffren gör det dessutom svårare att komma åt den grova kriminella brottsligheten kring människohandel, säger Elin Johansson, regionkoordinator i region Syd.
– Vi ser ett systemfel i att man har orimliga förväntningar på brottsoffer som befinner sig i de här miljöerna. Kvinnorna som vittnar är modiga och gör Sverige en tjänst genom att berätta om grov organiserad brottslighet och då måste vi ge dem bästa förutsättningar för att berätta. Förvar är inte den bästa förutsättningen, säger Johansson.
”Förövarna får fortsätta”
Dessutom blir det mycket svårare att hjälpa kvinnor som vill lämna prostitution, menar Madeleine Sundell, Frälsningsarméns nationella samordnare mot människohandel.
– Förövarna får fortsätta på marknaden. Så det här gynnar inte samhällets kamp mot prostitution och det gynnar inte de utsatta kvinnorna. Det är väldigt svårt att komma in och försöka hjälpa någon som behandlats på det här sättet och man riskerar att stigmatisera människohandelsoffer ännu mer.
Enligt Marcus Nilsson, tillförordnad enhetschef på gränspolisen har man dock blivit bättre på att fånga upp individer som kan vara föremål för brottsutredning. I vissa fall vill dock inte personerna medverka, och avvisas då istället, menar Marcus Nilsson:
– Men här spelar personens inställning till situationen roll. Det innebär att i vissa ärenden får utlänningen ett tillstånd för att överväga medverkan eller delta i förundersökningen. I andra ärenden vill utlänningen inte medverka, då blir ofta utgången att utlänningen avvisas eftersom de inte uppfyller vistelsekraven, säger Marcus Nilsson.
Strömmer: Prioriteras
Justitieminister Gunnar Strömmer menar att regeringen nu prioriterar frågan. Man har bland annat gett polisen och Åklagarmyndigheten i uppdrag att redovisa hur de arbetar för att fler brott ska utredas och lagföras.
– Vi vet att människohandelsbrott är svåra att upptäcka och utreda. Men jag är övertygad om att myndigheterna med gemensamma ansträngningar kan förbättra resultaten. Och det är också viktigt att stärka stödet till offer för människohandel så att de orkar anmäla eller vittna, säger Gunnar Strömmer.